uiummiiii 2 — Pehr Westerstrands Minne. — Vid Sällskapet Par Bricols i Stockholm minnesfest åt dess osl. Stormästare, Presidenten, m. m., Westerstrand, hvilken i lisstiden varit utmärkt såsom både embetsoch sällskaps-man och medborgare, upplästes nedanstående af Carl Wilh. Aug. Strandberg (Talis Qualis) författade verser. Det är i våra dagar ej ofta man får höra ett så friskt och gediget skaldespråk som detta. —) Se! som en afbränd tomt är vårt gemak, Och Glädjen, hvilken var som barn i huset, Står nu — en husvill pilt. som knappt har tak — Och letar sin förbrunna verld i gruset, Han gick här nyss som på ett lifligt torg, Men icke för att köpa eller sälja, Han bjöd oss blomsterknippor ur sin korg, Han bjöd — och vi behöfde bara välja, Men det stod skrifvet i de ögon blå Att om man vill ha knopparna att spricka, Så få de vattnas rikligt då och då, Ty allt som blommar måste tårar dricka, Och det är Sorgens ljufva hemlighet. Hon kommer nattetid, lik sommardaggen, Förrän man anar något eller vet — Då fuktas rosen och då mjuknar taggen. Och tårar hafva rikligt strömmat nu Från det vi sågo dina ögon brista, Ja! ingen konung kanske fått som du så rena ädelstenar i sin kista.