Gotlands läns tidning – 5 februari 1858, sida 2

Gotlands Krönika. (Forts. från N:is 1—3 och 5) Långt ifrån att i Strelowska krönikan wara förgås ten, är nyssnämnda utflyttningssfaga der förstorad, mångs faldigad och öfwermåttan förherrligad. Han omtalar till och med flera särskilta utflyttningar från Gotland, alla dragande först öfters och jedan föder-ut, tills han snart, i fin berättelje, stär med fina nybyggare inne i det meds lersta Europa, mellan Östersjön och Swarta Hafwet, och der låter han sig sanolöst slungas in i strömhwirfweln af de orediga historiska uppgifterna om de stora Folkhwands vingarna, hwilka omgestaltade Europa, och hwilkas braga der och eröfringar han, i sin fosterländska hänförelse, tyckte böra tillhöra dem, som woro honom närmast. Af ytterlig nitälskan för sin fosterös anseende låter han sina Gutar uppträda såsom desamme som de (på 300-talet efter Kristus) öfwer hela MRNordsöftra Europa utbredda twenne stora weftz och öftsgötiffa folken, och allt hwad dessa på deras härnadstäg genom Europa och i Afrika kämpat och uträttat, det skrifwer Strelow med stolthet in i sina utwandrade landemäns historia, hwilken i en af def slägtutgreningar prunkar med ingen mer och ins gen mindre än tyske Kejsaren Carl den 3:e och dennes ättlingar. J följd af en margfaldig lärdom och en lika besyvnnerlig fom omättlig fosterlandokärleks widtfamnande anspråk har Strelow uppfyllt en stor del af fin s. k. Gotländska Krönika med främmande regent-ätters öden, och sitt länga sammelsurium derom afslutar han med dessa ord: Dette ec om de utreisende Guther aff Guthiland, fom hafne den ssörste deel aff Verlden indtaged, oc fig giord underdanig, oc (om) deris mectige Höfdinger, Kons ger oc Helte, som Gud så underlig til store Regimenter oc Herligheder hafuer til nerverendis tio opholdit oc bes varit. — Sedan wi sålunda hos Gotlandå-FKrönikans författare antydt tillwaron i ymnigaste mått af samma historiska odvgd, fom widlådde isynnerhet 1600-talets skandinawiska krönikeskrifware, att nemligen wilja göra Norden och ens hwar just fin bembygd i Norden till den äldsta och märks ligaste; och sedan wi kastat öfwerbord alla hans utländska slägiledningar samt fegers och Tlandawinningar; anse mi oss böra här meddela de egentligen gotländska händelser, hwilka i sammanhang med utflyttnings-hiftorien äro ans technade, och hwilka Strelow troligen efter på hans tid lefwande folksägner har uppskrifwit. Såsom saga har ett och annat drag i dessa berätteljer ännu sitt wärde. — Ar efter werldens skapelse 2494 (wi bibehålla för rostuld detta årtal från den Strelowska tidräkningen) woro Gutarne få förökade, att landet öfverallt war bes bodt och uppfyldt. Den ene kunde icke nära fig för den andra, ehuru de med stor flit hade uppröjt skogarna, ods lat jorden, brukat fiskeri och sjöfart. Hunger och dyr tid samt inbördes twedrägt tilltogo mer och mer, hwarför Höfdingen Hangwar sammankallade landets Råd, upps gaf den nöd fom war å färde, och hwilken med förfigtigs ber borde förekommas. Alla hoppades dot ännu på bättre tider. — Sedan några år gått om, sammankallades ånyo Rådet, för att bestuta om menige mans nytta och gagn, ty hunger och dyr tid hade nu fått öfwerhanden. Då blef afgjordt, att hwar 3:e person på landet, ingen uns dantagen, både adel och trälar, nemligen de på hwilka lotten föll, skulle ut af landet draga att söka sig nya boningoplatser. Ty enh:var i Rådet menade, att det wore ärligare att dö manligen, än att straffas af hungerns swärd. De, som lotten träffat, begärde af Hangwar höfdingar och holkar (skepp), och woro redobogne att draga bort med allt deras egande gods. Det war en tals rif skara, af förrärliga resar och kämpar, qwinnor och barn. Hangwar satte till deras höfding en af sina U perliga män, Thore, hwars fader bodde wid Hejdebys i Kräklingbo. Men denne lät sig af andra förföra och