Gotlands läns tidning – 5 februari 1858, sida 2

Utrikes. — Kyeesäig. Om moruförsöket mot Kejsaren må ytterligare i korthet nämnas: Pierri, en italiensk flykting, hvilken 1852 förvisades ifrån Frankrike, igenkändes utanför operahuset och arresterades af poliskommissarien Hebert, straxt före explosionen. Sedan Hebert fört sin fånge i förvar, återvände han till sia post; men knapt hade han uppnått gatan Lepelletier, förr än den första explosionen hördes. En bomb, lik den man funnit hos Pierri, hade, i samma ögonblick Kejsarens vagn tog af in på gatan Lepelletier, blifvit slungad mot vagnen och exploderade, hvarvid nägra och tjugo personer föllo sårade till marken. Denna bombnådde ej fram till vagnen. Kusken, som insåg faran, lät hästarne sträcka ut, men nästan i samma ögonblick exploderade en annan bomb, och nu störtade en af hästarne för Kejsarens vagn, genomborrad af tre kulor. Vagnen stannade nu. En tredje bomb, hvilken kastades med större omsorg, foll ned och exploderade midt under vagnen, så att denna skadades, samt sårade en annan häst, så att den stupade, Då kommissarien Hebert skyndade fram till Kejsarens vagn för att öppna vagnsdörren, upprispades högra vaden på honom, och en bombsplittra genomborrade densamma: en annan splittra fastnade i högra skuldran och har ännu ej kunnat uttagas. Dessutom erhöll han åtskilliga skråmor i ansigtet. En tjensteman vid Seinedomstolen undgick faran derigenom att ett nyfiket fruntimmer trängde sig fram och stälde sig framför honom; hon sårades af en bombsplittra. Hennes sår är lifsfarligt. Ett annat fruntimmer, som stod på trappan utanför operahuset, tyckes blilvit räddad genom sin krinolin och sina många underplagg; klädningen, krinolinen och underkjortlarne söndersletos af en bombsplittra, men fruntimret slapp undan med en stor skräma på ena benet. De i beslag tagna bomberna äro påronformiga, och nedre delen af dem innehåller rundtomkring rör, fylda med kapslar. De äro sorfärdigade af två finger tjockt gjutjern, voro fylda med knallpulver och kunde rymma blott få, om ens några projektiler. De jernbitar, af hvilka så många personer blifvit särade eller dödade, voro splittror af sjelfva bomberna, hvilka sednare vid explosionen sprängdes i otaliga småstycken och spredo förstöring omkring sig, Alla fönsterrutorna i pelargången utanför operahuset krossades, regntaket öfver porten befanns öfverallt genomborradt, nedra delen af muren, som uppbär bild stoderna på operahusets facade, har otaligt många märkenefter bombsplittror. Alla fönsterrutorna ända upp till sjerde våningen i de hus, som ligga gent emot operahuset, krossades. Flera på operahuset uppklistrade affischer äro suddlade med blod. Den tredubbla explosionen förorsakade äfven, att ledningsrören för gaslysningen sprungo, så att gaslågorna genast slocknade. Stenläggningen på gatan Lepelletier beströddes med sand för det myckna blods skull, som betäckte henne. — Poliskommissarien Hebert har blifvit utnämd till riddare af hederslegionen. Vid Pierris arrestering berättas denne helt och hållet hafva förlorat fattningen. Sannolikt fruktade han att sjelf falla offer för den helvetesmaskin han bar i fickan ; ty han utropade flera gånger: KAkten er, akten er! Eljest kan en olycka hända.c — De vid förhöret vunna upplysningarne lemna intet tvifvel öfrigt om tillvaron af en vidt utgrenad komplott, som blifvit förberedd utomlands, samt om den beröring, hvari lönmördarne och de landsflyktingar, som vistas i London, stått med hvarandra, hvilket antagande vinner ytterligare bekräftelse genom underrättelsen om oroligheter, som ungefär samtidigt med attentatet utbrutit i Ancona och Genua. I Madrid hade proklamationer varit anslagna på gathörnen, men polisen lyckades der förekomma utbrottet af oroligheterna. — Undersökningen bedrifves på det skyndsammaste. De anklagade skola dömas vid assisdomstolen i första hälften af Februari. — Tre personer, utom Pierri, af hvilka en erefve della Sylva (tillhör en ansedd venetiansk familj) äro arresterade. Den andre är en Orsini, mycket känd land de mest fanatiske slyktingarne. Han har sjelf blifvit sårad af en bombsplittra. Den tredje är en neapolitansk betjent vid namn Gomez. Alla dessa tillhöra ett mot Mazzini fiendtligt parti; de betrakta honom som en feg stackare. Sjellva säga de sig vara handlingens män, Man har kommit öfver hela deras korrespondens; man känner deras förehafvanden, deras utgreningar, och man tror ait de voro minst tjugo på platsen. Man berättar att, då Orsini förhördes, ban först skulle ha sökt dölja sitt verkliga namn, men då man visade honom, i de anteckningar man hade, en historia Öfver hela hans föregående lif, måste han erkänna art det var hans namn, men skall dervid ha tillagt: alTvad gör mitt namn till saken ? Jag kallar mig Legio. — Vagnen, hvari Kejsaren åkte, har erhållit 42 större eller mindre hål, och länga trästycken ha losslitits derifrån. Så stor var bombernas kraft, äfven på afstånd, att en fönsterlucka af ek i sjerde våningen blef genomborrad deraf. — Följande drag af mod och sjelfbeherskning berättas om en lancier: Ett detachement lancierer stod uppstäldt vid operahuset, då mordförsöket gjordes. Sedan de tre bomberna kreverat. bortsördes de sårade. hvartill åtgick ungefär en dvarts timme. Lanciererna stodo ännu qvar i god ordning med dragna sablar. Då först frågade officeren, om någon af dem var sårad. JaglC svarade en lancier och gjorde militärisk honnör för sin förman; men nästan i samma ögonblick föll han i vanmakt och dog några minuter derefter af cina går.