Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1870, sida 2

a, VV JÅT) 41 torde jernvägsdirektionen med extra tåg komma att göra en inspektiousresa på jernvägen. Man hoppas att redan om en månad hafva passageraretrafiken etablerad. — — lötcborg den 24 Augusti. I den i går hit anlända nummern af engelska tidningen ,, Daily News å läses en ledande uppsats, som slutar med följande ord : Om den framgång, som gynnat de tyska vapnen från början, fortfara att följa dem, så göra konungen af Preussen och hans ministrar väl uti att ihågkomma en sak. Kriget började som ett försvarskrig å deras sida. Det är så ännu till andan, ehuru icke med hänsyn till fälttågets rent strategiska rörelser. Men om det förlorar denna sin karakter; om militära framgångar drifvas utöfver de gränser, som äro nödvändiga för förvärfvande och betryggande af ett stadigvarande politiskt säkerhetstillstånd, så skola Europas sympatier gå öfver på en annan sida. Frankrike, stäldt på försvarets grund och kämpande för sin heder och sitt oberoende, skall då tillvinna sig de välönskningar, som nu äro villigt egnade dess segerrike moatståndare. Vi dela helt och hållet denna det aktade engelska bladets uppfattning, och bafva redan uttalat oss i denna anda. Om Tyskland af sitt försvarskrig gör ett erö ringskrig, har det lemnat sin rättsståndpunkt, och skall dermed icke blott röna samtidens ogillande, utan ock utsätta sig för framtida efterräkningar. Det ligger nu i Tysklands hand att betrygga Europas fred för långa tider genom att visa hofsamhet vid fredens uppgörande; men lemnar det denna dygd å sido och söker det tillegna sig landsdelar, som icke vilja slitas ifrån sin förra statskropp för att förbindas med en ny, så skapar man en ny källa till tvister, i stället för att undanrödja gamla tvistefrön. Hvad Tyskland kan och bör vinna är en enig och stark sammanslutning af den tyska stammens skilda grenar, men hvad det söker utöfver dessa gränser är ej blott stridande mot det politiska system, som ännu eger betydelse i Europa, nemligen af en viss jemvigt i maktställning mellan de stora staterna, utan ock mot befolkningarnes sympatier och önskningar, och dessa väga dock i sjelfva verket mera än sjelfva nationalitetsiden, sådan den kan härledas från historiska och språkliga synpunkter. Under det sålunda hvarje sann vän af af Tyskland och dess löftesrika framtid måste beklaga, om dess nu vunna segrar skulle hänföra de tyska folken till eröfringslystnad, kan man likväl alis icke undra öfver om sådana tankar kunna, under det första segerruset, uppstå. Man bör ej glömma, att Frankrikes anfallskrig tydligt åsyftade eröfring af de tyska Rbenprovinserna för att, om moderationen fått råda, ,rektifiera sina gränser och förvandla det öfriga till en mellan Tyskland och Frankrike liggande neutraliserad stat, efter föredömet af Belgien och Luxemburg.