enade i sina beslut att skapa soldater och I bevilja penningar för kriget, är ett obeIstridligt faktum, men det är lika obestridligt, att kriget aldrig varit verkligen populärt, hvarken i Frankrike eller i Paris. Endast för ett par dagar sedan yttrade sig .Daily Telegraph, hvars Pariser-korrespondent ofta blifvit inspirerad af Napoleon och som sedan många år haft en stark Napoleonisk färg, på följande sätt: ,Vi ha blifvit upplysta från en trovärdig auktoritet, att kriget allt från dess början aldrig varit opulärt i Paris. Början af ett krigståg är alltid ickrande för en lätt uppskakad befolkning, och iden om en triumf-marsch till Berlin var retande för Frankrikes fåfänga; men det oaktadt sanns der aldrig någon verklig entusiasm, någon uppenbar önskan för kriget. Segern ansågs naturligtvis afgjord, men äfven från första början betviflade man, att den vore värd en pris snus. Derpå följde dröjsmålet vid gränsen och afkylde publikens första värma, och derpå följde nederlagen, det ena efter det andra. Kriget blir på en gång positivt-, i stället för desstörinnan passivt-impopulärt, och äfven nu, sedan tyska armsen närmar sig Paris, kan ej nationens passion väckas. Lika obestridligt är nu äfven, att Frankrike ej skulle lägga ringaste hinder i vägen för Napoleons fall, och jag qvarhåller den i mitt sista bref uttalade meningen, att frågan endast kan lösas, att fred endast kan återställas genom Napoleons afgång. Den franska nationen vill naturligtvis försvara sitt lavd och så vidt som möjligt söka tillbakatränga den oförvägne fiendens hotande framsteg, men hon understödjer deruti ej dynastien; nationens trofasthet och uppoffringar hafva sin rot i dess fosterlandskärlek och ej i någon tillgifvenhet för en man eller dynasti, som utan någon annan orsak än eröfringslystnad och sjelfviska intressen ledt nationen till dess nuvarande öde. Nationens stolthet har lidit mera än landet, och hon fordrar upprättelse. Men äfven om Frankrike med hjeltemod kan utblotta minnet af sina nederlag, förblifva de icke destomindre nederlag, och den slutliga frågan blir ändock den: hvilka eftergifter Frankrike kommer att få göra i den slutliga fredstraktaten? Detta har varit det hufvudsakliga samtalsämnet här under veckan. Man erkänner, att en stor frestelse ligger för Preussen uti att vara herre öfver de ursprungliga tyska provinserna Elsass och Lothringen och man frågar sig: skulle det vara möjligt, att Tyskland kunde ha för afsigt att behålla dem? Man svarar: Nej! Ehuru ännu talande tyska mer än franska ha dessa länder sedan 200 år tillhört Frankrike och äro i själ och hjerta franska. Man vill ej tro, att Preussen kommer att förvandla sitt ursprungliga defensiva krig till ett eröfringskrig och derigenom riskera förvecklingar af den kamp, som nu endast har naturen af en storartad hundratusenfaldig duell. Man tror derför — emedan man så önskar här — att Frankrike kommer att få behålla sitt territorium och att Tyskland kommer att åtnöja sig med krigskostnader och med den lektion, det gifvit Frankrike att hädanefter lemna Tyskland och Europa i fred. Inga nya gränser skulle här vinna bifall, och man tror ej att Preussen har några ditåt syftande afsigter. För öfrigt må kungen afj Preussen uuderhandla om — eller diktera — hvad vilkor han behagar och man kommer här ej att bry sig mycket derom, blott vi snart få fred och garantier för en lång och — såvidt som möjligt — obeväpnad fred. Och skulle vilkoren äfven blifva förödmjukande för Frankrike, så må nationen besinna, att hon är ansvarig för det brott, hon tillåtit sin regering och sitt öfverhufvud att begå. Fredag d. 19 Aug. Engelska banken nedsatte i går sin ränta till 4!3 proc. och den fria marknaden gick !(, derunder. Banken har under veckan ökat sitt metallförråd med 705,000; diskonterade vexlar ha aslupit och reducerats med Å 1, 320, 000, så att reserven nu står i en proportion af 42 proc. till bankens obligationer. Om en vecka elier två befinna vi oss förmodligen i penningemarknaden på samma punkt som före kriget. Guld strömmar fortfarande hit och 4!(, proc. kunna ej länge uppehållas. Fondbörsen håller sedan tyskarnes första; segrar på att .,diskoutera en snar fred. Om vi jemföra dagens värde af åtskilliga statspapper med noteringarne för I månad sedan, så visar det förra en ganska ansenlig förbättring, liksom om vi voro nästan halfvägs på återvägen till måttliga iredsnoteringar. Och fondbörsen är en ganska anmärkningsvärd barometer. Den bar ej låtit förblutfa sig af de prålande telegrammerna från Frankrike om Tisdagsbataljen, utan accepterar tyskarnes version af de