derifrån Söndagar, Mandagar, Onsdagar och Torsdagar omkring kl. 3 f. m. 99251 77 Från England. (Korrespondens till Handelstidningen.) London den 18 Aug. 1870. I Måndags hade vi underrättelse om bataljen öster om Metz, i hvilken båda partierna påstå sig hafva segrat. Sedandess ha de officiella nyheterna från krigsteatern varit serdeles magra, men rykten från olika håll ha påstått hvarje dag, att åtskilliga sammandrabbningar egt rum, och i dag vid middagstiden blefvo vi öfverhopade här med den ena depeschen efter den andra om Tisdagens slagtningar vester om Metz. Båda parterna påstå sig igen vara segrare, och Ni torde finna det lika svårt som vi att analysera alla nyheterna och att fastställa det verkliga sakförhållandet. Bazaine påstår sig Tisdags afton hafva qvarhållit den position, han eröfrat. Tyskarne säga deremot, att de förhindrat fransmännen från att fortsätta sitt återtåg till Chalons och att de dritfvit dem tillbaka till Metz med förlust af 2,000 man, 2 fanor och 7 kanoner. Detta är i korthet en resumå af hvad mig synes vigtigast, och många små biomständigheter synas vittna om en öfvervägande fördel å tyskarnes sida. Huruvida denna fördel kommer att bilda början af slutet eller endast första kapitlet af krigets andra period, få vi nog se inom några dagar. Öster om Metz, i Söndags, slutade första afdelningen af kriget; i Måndags börjades den andra vester om Metz och fortsattes i Tisdags. Man kan knappt betvifla, att franska armåen nu är inspärrad i Metz. I så fall bör kriget vara afgjordt, om det under tiden ej skulle lyckas fransmännen att slå sig igenom tyskarnes leder. Edmond About har dykt upp igen efter att hafva kommit på hvarjehanda irrvägar och varit isolerad en vecka från sina landsmän. Han har beskrifvit sina äfventyr i Parisertidningen ,,Le Soir, hvars korrespondent han är, och dessa beskrifningar ha i dag täflat med krigstelegrammerna om det allmänna intresset, icke just för hans äfventyrs skull, hvilka till en stor del torde vara baserade på en liflig fantasi, utan för hans allmänna ton och uppenbara politiska omvändelse. Den som läser dessa hans sista beskrifningar, bör komma i håg, att About har varit en af kejsardömets ifrigaste anhängare; för en 7 å 8 år sedan var det han, som användes att agitera för kolgrufvorna vid Saarfloden och för rektifiering af franska gränsen; det var ban, som ständigt förordade krig mot Preussen och instämde i refrängen att ,, marschera till Berlin på 14 dagark. Nu förebrår han sin patron och gynnare att hafva begått en sådan horribel dumhet, att börja krig mot Preussen, och ,tackar himlen, att den kejserliga ansvarigheten icke blifvit utstruken ur Olliviers konstitution. En ny fiende för Frankrike. — En och annan sympatiserande röst låter naturligtvis äfven här höra sig för Napoleon. Dessa enstaka röster söka ursäkta honom dermed, att hans ministrar voro egentligen de, som forcerade honom till kriget; att hans diplomatiska ombud i södra Tyskland vilseledt honom med afseende på Sydtysklands opinion; att hans krigsministrar misstagit sig om armåens utrustning; att staten blifvit bestulen på stora summor, som skulle användts för armåen, hvars brister derigenom uppdagats — och derför bör man ej vara stygg mot den stackars Napoleon! Hvilken vidare vändning kriget nu än må taga, så betviflar väl ingen, att tyska Rhenprovinserna numera ej löpa någon fara att absorberas af Frankrike. Frågan är nu: kommer Frankrike att få behålla Elsass och Lothringen? Allt, hvad Frankrike numera kan göra, är att försvara sig vester om nämnde provinser. Afven om de tyska trupperna skulle lida ett eller ett par nederlag och blifva uppebållna i deras marsch, antager man här, att detta endast kunde göra en liten skillnad i fredsslutet; att fredsvilkoren derigenom skulle blifva mindre förödmjukande för Frankrike, än om tyskarnes framtåg hade bildat en oafbruten kedja af segrar. Äfven om tyskarne skulle förlora ett slag, så hålla de ändock Ulsass och Lothringen, och sedan man nu är enig här derom, att Frankrike, äfven med en allmän beväpning, icke i tid kan köra bort dem från de nämnde provinserna, så börjar man fråga: hvad ämna tyskarne göra? Att de afsätta Napoleon. om ej Frankrike deri förekommer dem det förstås af sig sjelf, menar man. Mer jinnan de fullända sin marsch till Paris har Paris troligen fulländat marschen til en temporär republik, ty att Frankrike äa på god väg dertill och att det på denn: väg gjort större framsteg än tyskarne på