Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1870, sida 3

d:o af år 1866 ...... 232 Ik Napoleon den treljes programmer. , (Ur Dagens Nyheter.) 1 Kejsardömet är freden! Kejsardömet är kriget! i Bodan Jonis NapgFieonbade giort eig ryktkar i l eriden genom att två gånger komma in i Frank-f ike, den ena gången i Strasbourg, den andra i 1 ;oulogne, för att uppvigla dervarande trupper att 1 tropa honom till kejsare; sedan han begge gånI erna blifvit tillfångatagen och sedan han i en i jängd skrifter förhefrligal sin onkels politik, slöt an sitt försvar infor pärsdomstolen med arde Jag representerar en sak, kejsardömets, en prin4 ip, folksuveränitetens, ctt nederlag, det vid 1 Vaterlood Den 26 September 1848 uppträdde han första angen som solkrepresentant och introducerade ig med söljande ord: ,,Efteb trettis års landassgkt i terfinner jag ändtligen mitt fädernesland och min ö nedborgarerätt. Republiken har beredt mig denna ycka och jag ger den också med tacksamhet och ) rofasthet min ed. Jag skall uppbjuda alla mina trafter, för att arbeta på republikens befästande. I hans program för 1848 års presidentval heter let: ,Jag är icke en äregirig person, som drömmer om kejsardöme och krig. Jag skall satta min ära i att efter syra års förlopp lemna makten förstärkt, friheten okränkt i min efterträdares händer. Genom krig förmildras ej vårt onda; fredens bibehållande måste derför vara vår varmaste önskan Sedan han i egenskap af prösident inför Guds ansigte aflagt den eden att förblifva den odelbara, demokratiska republiken trogen och att uppfylla alla de pligter, hvilka grundlagen ålade honom, förklarade han: ,Jag skall anse alla dem för fäderneslandets fiender, hvilka genom olagliga medel söka att ändra, hvad Frankrike sjelf sörordnatt. i Sedan ban i Lyon vederlagt ryktena om en statskupp och i Strasbourg försäkrat, att den titel, efter hvilken han mest traktade, var den att kallas en man af heder, förklarade han den 8 November 1851: ,Jag skall icke anfalla nationalförsamlingen. Den 2 December följde, i strid bäremot, statskupp, anfall på nationalförsamlingen, densammas sprangning, upphäfvande af den besvurna grundlagen, deportationer! Vid öppnandet af senaten den 18 Maj 1852: sade prins-presidenten: ,Jag skall inför er, mina herrar, öppet tramlägga mitt blifvande handlingssätt: Då man åter såg mig upprätta kejsardömets institutioner och minnen, upprepade man ofta, att jag ville återinföra sjelfva kejsardömet. Vore detta min afsigt, så skulle denna förändring langesedan ha inträffat; hvarken medel eller tillfällen dertill ha fattats mig. Låtom oss således förblifva republiken trogna... Den 2 nästpåföljande December proklamerades det ärftliga kejsardömet! Vid handelskammarens middag i Bordeaux yttrade Napoleon den tredje: ,,At misstroende säga vissa personer att kejsardömet är kriget, men jag säger: kejsardömet är freden, ty Frankrike önskar fred, och då Frankrike är nöjdt, är verlden lugn. Sedan kom det orientaliska, det italienska, det kinesiska, det mexikanska och det tyska kriget! Den 1 Januari 1859 yttrade Napoleon till den päfliga nuntien: ,Jag floppas, att det ingångna äret skall blifva lika godt som det nyss förflutna och att det, genom att ännu fastare tillknyta bandet mellan nationerna, skall befästa den allmänna freden. Omedelbart derefter uttalades till nuntiens granne, den österrikiske gesandten, den bekanta, hotande nyårshelsningen! Den 29 April förklarades krig! Krigsmanifestet af den 3 Maj 1859 innehöll: ,Jag traktar ej efter några landvinningar, men jag vill utan svaghet upprätthålla min nationela och traditionela politik. Härpå följde straxt Nizzas och Savoyens införlifvande och längre fram i Augusti 1866, anspråk på 1814 års gränser och på Luxemburgs införlifvande. . Bref till utrikesministern den 11 Juli 1866: Vi önska, att Österrike fortfarande måtte bibehälla sin stora ställning i Tyskland. Två månader sednare godkänner Frankrike Österrikes uteslutande ur Tyskland. Utrikesministern Lavaletters cirkulär i medlet a! September 1866: ,En oemotståndlig makt drifver folken att förena sig till stora förbund och att låta de små staterna försvinna. Detta sträfvande här flyter från den önskan, att gifva de allmänna in. tressena verksammare garantier. Politiken mäste vara höjd öfver en annan tidsålders trångbröstade och afundsamma fördomar. Kejsaren tror icke at ett lands storhet är beroende deraf, att de kring liggande folken försvagas, och han söker den verk liga jemnvigien blott i tillfredsstallandet af d europeiska folkens önskningarperemot yttrades i trontalet den 14 Januar 1867, då regeringen framlade sin plan om utvid gande af värnepligten: ,En nations iuflytande ä beroende af det antal manskap, den kan kalla un der vapen. Den 30 sistlidne Juni förklarade regeringen, at I freden aldrig varit mera betryggad än då; nys förut hade dock franske gesandten i Stuttgart frå gat huru Wurtemberg skulle förhålla sig i hän sdelse at ett krig mellan Frankrike och Preusser soch den 15 Juli tillkännagafs kriget mot sistnåmnd land. Så att nog är kejsar Napoleon en man att lit på! Likaså hr Bismarck. , Och begges handlingssätt är en förnyad erinra till folken att icke förlita sig på furstar och heller på deras ministrar.