Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1870, sida 2

Från slagfältet vid Metz. En korreshondent till Köln Zeit, skrifver den 15 deniies: I dag, den ärorika Napoleonsdagen, är vapenstillestånd. Man begrafver de döda. Jag kommer just nu från slagfältet, hvilket jag genomströfvat i alla riktningar. , Slagfältet tillhör oss obestridligt. Fienden har ej en gång utställt en skiltvakt till dömarkätion: Våra patruller hålla hela stridsområdet besatt; öfverallt på höjderna stå våra uhlaner med spända karbiner. Ingen fransman utom vallarne, såvida icke en sårad. Då jag uppnådde vår fältvakt bakom byn Montoy vid den stora Metzer-landsvägen, såg jag midt emot ett hallt dussin franska hästjägare, som suttit af; under det våra dragoner spärrade dem vägen. De bildade eskort till en fransk kolonn, som nyss med en adjutant ingått i högdvarterbt. a Jägarne samtalade med lithauerna så godt det gick. En af dem förstod något tyska, och han berättade om de många sårade, som åstadkommits af vårt artilleri. Trots alla hinder har alltså vårt artilleri åter häfdat sitt anseende på ett lysande sätt, hvaremot bland båra sårade endast få sårats af granat: skärfvor. Konungen har i dag besökt slagfältet. Före hans ankomst var den befallning utdelad, att trupperna skulle åter intaga sina ställningar på slagfältet, efter det de hemtat sina packningar på bivvakplatserna: Trupperna bivuakerade i närheten af slagfältet, hvilket fransmännen öfverlåtit åt oss. Anblicken af de dödas begrafvande är intet skådespel för våra trupper. Liken äro alla i dag redan svarta, och dödgräfvarne skola behöfva ännu några dagar för att begrafva äfven fiendernas lik, en tjenst, som man tillika öfverlåtit åt oss. De franska ambulans-inrättningarne hafva visat sig utmärkta. Redan på aftonen af slagtningsdagen trodde man sig se bivuaker med flämtande ljus, men det var de franska ambulanserna, hvilka med facklor uppsökte de sårade och undanförde dem så väl, att blott några hundrade förbletvo qvarliggande på slagfältet. De ha endast qvarlemnat sina döda, och dessa ligga i rader och högar på höjden till venster om Waldlisitre, parallelt med den ehauss6e, der vår garebataljon huserat. Fienden har, enligt de sårades och fångarnes utsago, genom vår granateld lidit stora törluster, sannolikt ännu större än vi. Våra förluster ha dock, till följe af vår exponerade ställning, varit stora. Exempelvis må anföras, att jägarebataljonen förlorat 7 officerare, 2 porte-epcefänrickar och 279 jägare. Det 43:dje regimentet, som först, och länge utan tillräckligt iinderstöd, var i striden, 32 officerare och 891 man. Berättelserna om de särskildta regimentenas strider bar jag icke ännu erhållit. Hvad skall nu komma? En förtviflad slagtning? Kronprinsen och prins Karl ha -under det vi i går underhöllo fienden — gått ötver Mosel, skola innesluta våra reserver, utan att göra oss stort afbräck i manskap: Lägret i Chalons är icke fastare, än höjderna vid Weissenburg, Saarbriicken och Metz äro; knappast komna från början, måste vi således stå vid slutet. Drabbningarne här och vid Saarbräcken hafva samma karakter. Vårt folk går på, utan att bekymra sig, huru många de hafva bakom sig. Hvarhelst vårt avantgarde spårar fransmän, rycker det dem staxt på lifvet, och hufvudhären har svårt att hinna efter. Alldeles så var det äfven i går, trots allt kulregn. Jag har i dag nyss öfvertygat mig om de enormt starka ställningarne, nämligen på höjderna och vid dalgången mellan Vallitres och Moptoy. Den, som lemnar dem, bar uppgitvit sig sjelf. de båda hospitalerna på slagfältet (de två yssnamnda byarne) blir man väl först i morgon färdig med bortförandet af de der sednast förbundna sårade. Läkarne hafva der ett tungt arbete Hela fältet, höjder och dalar, är öfvertäckt med stridsmännens qvarlefvor. Våra pionierer uppkasta grafvar efter grafvar, och de fallne officerarnes, fransmän och tyskar, äro redan prydda med kors omkransade af murgrön och vinranklof. I morgon marschera vi, antager jag, öfver nya lik till nya grafvar. — —— — —