Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1870, sida 2

vid S:t Diziers och på andra punkter, 4 till 5 svenska mil från Chalons. I hans rygg hatva alla fästningar, med undantag af Strasburg, kapitulerat, och han kän åter draga till sig den styrka, som befnerat Pfälzbura: dådan är för ögonblicket ställningen på krigsteatern. Den är onekligen mycket betänklig för fransmännen, helst man nu vet, att Metz ej är tillräckligt provianteradt för att länge hysa Bazaines armå. Men är den rent af hopplös; såsom det framställts just från den sidan, som hitintills sökt skildra franska motgångar som segrar? Vi tro oss kunna svara nej. Först några ord om utsigterna för Baraines armö. Före de blödiga slagtningarne den den 14—18 dennes räknade den 140,009 till 150,000 man, bland hvilka 20,000 man garde. Efter den 18 dennes måste den ännu räkna inemot 100, 000 stridbara krigare, äfven om dess förluster under dessa dagar anslås ända till 50,000 man. Närheten af der stora vapenplatsen Metz här möjliggjort för Bazaine att draga sig tillbaka på denna utan särdeles stora förluster i kanoner och tross. Hans arn.å är fullt ekiperad; follt utttstad med allt nödvändigt och bar bibehållit sin organisation. Om några dagar har den hvilat ut efter sina förfärliga ansträngningar, och franske eoldatens Spänstigliet är en borgen för att ban med öförminskadt mod skall gå nya strider till Hötcs. En fransk armå om 100,000 man låter hvarken af hungern eller öfvermagten förmå sig att sträcka vapen, Om Bazaine med en sådan bär apitulerade, skullo detta vara något nytt i Frankrikes krigshistoria. Hans motständåre Steinmetz och prins Fredrik Karl måste halva lidit inemot lika stora förluster som han sjelf. De måste dessutom hafva förlorat icke så litet folk på sina ansträngande marscher. Stora reserver väntas till dem, mör hafva ännu icke anländt. Framkomne äro på sin höjd 70,000 mans förstärkning, af hvilken största delen torde tagits i anspråk af kronprinsens armå. Metz fästningsverk intaga ett sådant omfång, att de ieke kunna på alla sidor fullständigt crneras, utan att Bazaine skulle blifva den starkare på hvilken punkt han än frambryter. Han är afskuren norr och vester ut; men nejden öster om Metz är jemförelsevis blottad på tyska trupper, ooh vågar lan ej ett nytt försök att framtränga till Verdun, skola vi måhända se honom försöka en visserligen djerf, men långtifrån omöjlig marsch, för ätt kästa sig in i Vogeserna, hota de tyska härarnes förbindelse med sin operationsbas och undsätta Strasburg. Under tiden samlar Frankrike blomman af sin ungdom oeh sin mannakraft i Chalöns. Detta vidsträckta befästade läger har den förmån framför en vanlig fästning, att den icke betungas af en civil befolkning. Här reorganiseras Mac-Mahons kår, hör stå två divisioner af de Faillys armåkår, flera tusen man marininfanteri, två gendarmeriregementen, flera regementen från södern — allt gamla trupper, som kunna bilda en kärna för de massor af reservmanskap och mobilgarde, som nu samlas der. Dessa sednares brist på all föregående militärisk öfning och, än mer, på dugliga officerare och på organisation är visserligen en högst betänklig sak. Men vågar man icke föra dessa truppmassor, som i antal otvifvelaktigt betydligt öfverväga kronprinsens arm, mot flenden, är deras återtåg till Paris betryggadt, och der står en hel befolkning, man skulle nästan kunna säga en hel nation, i vapen. Kejsardömets berättigade, men föraktliga fruktan för en folkbeväpning har tillsvidare omöjliggjort organiserandet af ett guerillakrig. Kejsardömet skadar i än högre mån nationalförsvaret genom det hat Frankrikes ungdom hyser till detsamma. De frivilliges hänförelse atkyles af den förskräckliga tanken, att de segrar de med sitt blod kunna vinna skulle stärka ett regeringssystem, som hållit landet i vanärande bojor och prisgifvit dess barn åt prestväldet och vidskepelsen. Men äfven detta system lutar till sitt fall. Stupar det, och komma frisinnade kraftfulla tolkets män i spetsen för styrelsen, då skall ropet: ,,fäderneslandet i fara! verka med en hundrafaldigt elektriserande kraft, guerillakriget skall rasa i tyska armåernas rygg, medan Frankrikes reguliera bataljoner framstorma till försvar -icke af en rutten tron — utan af frihet och fädernesland, och då skola de bli oemotståndliga. yBerl. Corresp. Bureau kompletterar på följande sätt meddelandena om den tyska armåens sammansättning. Den 1:sta armeen, under befäl af general Steinmetz, är sammansatt af 1:sta armåkåren (Man141 33