Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1870, sida 1

reste sig fordom Axevalla slott, som var ett af de fastaste i riket.. Numera finnes der knappt sten på sten, och i löfträdens kronor ocn för blommorna vid deras fötter hviskar vinden om minnena från fordom. Här red en gång konung Inge med sina män, han som på mötet i Kunghälla af alla erkändes för att vara den ypperste bland män, och hvars dotter skulle blifva en fridsjungfru i Norden; här var det ock, som gamle kung Sverker höll sitt glada hof, der skalderna sjöngo till hans undersköna dotters lof; här red riddaren med falk och hund i betelunden, medan jungfrun på slottet virkade hans bild i silfver och guld på flöjelsduken. Men sveket och förräderiet hade ock sitt hem på Axevalla slott. Peder Porse tvang här en gång konung Magnus Ladulås och en annan utländning, Gerdt Snakenborg, som fick slottet af konung Magnus Eriksson, svek sedan denne i striden mot konung Albrekt. Vid stranden af Husesjön låg Axevalla slott, på en udde, som genom dubbla grafvar var afskuren från land. Det var bygdt i en fyrkant och omslöt en borggård af omkring 120 sols längd och 100 fots bredd. Framför slottet åt sjösidan var en pålrad nedslagen. Här satt nu riddar Thure Thuresson som borgherre, och log i sitt skägg åt det puts, som han spelat kung Carl, och åt den makt och det anseende, som han innan kort hoppades vinna, och riddar Jost von Bardenvleth, som kommit till slottet och vistats der ett par dagar som gäst, styrkte herr Thure i hans hopp och sparade inga löften för att binda honom rätt fast. En eftermiddag framemot qvällen — det var ett par dagar efter, sedan konung Carls marsk tagit Lödöse, hvarom ryktet dock ännu ej hunnit till Axevalla — sutto herr Thure och herr Jost i all förtrolighet i slottets lönnrum. Herr Jost hade beslutat att samma qväll lemna Axevalla, men han ville blott invänta mörkret.