Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1870, sida 1

NILS BOSSON STURE.) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. — Ja! — svarade Jösse obesväradt — det var jag! Äfven jag hörde hästtrampet på sidan om oss, der jag red med de eftersta ryttarne, oc: jag beslöt att taga reda på, hvem det ver, ty j trodde, att det var en fiende, men när jag fie riddaren, blef jag helt flat. Han sporde mycket noga efter eder och hvart I ämnaden eder, men han ville icke rida fram till eder, utan fortsatte sin väg till Axevalla till herr Thure, till hvilken han red med befallning från kungen. Hvad min gamle vän bär kan hafva otaldt med riddaren, det vet jag icke, men jag minnes knappt den dag, då jag såg honom så vild i hugen, som vär jag träffade honom efter mötet med riddaren. Det var med knapp nöd jag lyckades stilla hans vrede och förmå honom följa de ösrige svennerna åt. Mannens tal var så fritt och kom så fullkomligt tryggt fram, att Thord icke fästade sig närmare vid hans möte med riddaren, kunde ej heller, äfven om han velat det, på något sätt visa sin ovilja deröfver, så länge riddaren gick och gälde som konungens förklarade gunstling. Men Nils hade sina taukar för sig, och han styrktes i dem, då han såg Broddes blickar, hvi ka ingaluvda manade godt för Jösse. Thord hade dock en gång för alla fattat tycke för den forne setaliebrodern, och denne tycktes ock vid alla tillfällen bemöda sig om att vinna hans välvilja. Raskare, vaksammare sven kunde knappast tiunas, och Thord hade mera än en gång under krigståget i Skåne sett, ) Se H.-T N:o 190.