Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1870, sida 1

Förenta Staternas regering har beorIdrat befälhatvarne för den amerikanska eskadern i de europeiska farvattnen att sända krigsskepp till Elbe och Weser för bevakandet af Förenta Staternas intressen, dock ,med iakttagangande af blokadbestämmelserna— 2 . Från kriget. Dagens post. Ännu den 20 dennes sväfvade tidnin? garne, befolkningen, ja lagstiftande församlingen i Paris i nästan fullständig okunnighet om hvad som mellan den 14 och 18 dennes hade tilldragit sig på de med blodiga valplatser betäckta nejderna kring Metz, och måhända har franska regeringen ännu i denna stund ansett det olämpligt att lyfta slöjan öfver dessa tilldragelser. Hvad man i Paris egde af underrättelser srån krigsteatern inskränkte sig till följande: Kejsarens depesch till kejsarinnan om bataljen den 14 öster om Metz (den vid Courcelles och Pange). Denna depesch lemnade bekräftelse på ett rykte, att det franska öfverkommandot hade beslutat afstå från försvaret af Mosellinien och valt de starka bergoch skogpositionerna bakom Meuse till bålverk mot de framträngande tyska härarne. Depeschen lemnade vidare den vigtiga upplysning, att den under Bazaines befäl kring Metz samlade hufvudhären hade samma dag, den 14 dennes, börjat återtåget till Meuse, med det befästade Verdun till närmaste mål, samt tillade, att ett antall, som tyskarne gjort på det franska arricregardet, hade efter en häftig strid blifvit tillbakaslaget. Denna depesch kunde icke förfela att betydligt lugna sinnesstämningen i Paris, hvars oro hade ökats af regeringens hemlighetssulla tystnad. Man uttryckte visserligen någon förargelse derötver, att depeschen icke var undertecknad af alla franska truppers generalissimus, marskalk Baraine, utan af kejsaren, och såg häruti något otillbörligt, emedan kejsaren numera ej skall hafva med krigsoperationerna att göra. I allmänhet uppfattade man ock på ett lugnt och sansadt sätt kejsarens uppgift, att det tyska angreppet blifvit tillbakaslaget. Man tolkade detta icke som en seger, men som cen under de gifna omständigheterna förmånlig vapendat, hvilken betryggade franska armåens återtåg. Hvad man visste var att detta återtåg hade bö den 14, och att endast ett afstånd af 5 svenska mil skilde Metz från Verdun. Äfven under förutsättning ar korta dagsmarscher och fortsatta vapenskiften melian franska arriöregardet och tyska förtrupperna väntade man dock, att detta afståud skulle kunna tillryggaläggas under den 14, 15 och 16 Augusti, samt att man den sistnämnda dagen skulle erfara, att atminstone töten al Bazaines armt stod under Verduns murar. Man kände visserligen, att preussiske kronprinsens armå äfven gått öfver Mosel, men detta så långt söder ut, att Bazaines återtågslinie ej kunde afskäras eller ens beröras af honom. Beträffande Steinmetz och prins Fredrik Karls armåer hade ingen regeringsdepesch motsagt det allmänna antagandet. att de ännu befanno sig öster om Mosel. Dessa tyska trupper kunde således endast störa återtåget i fransmännens rygg. Den 16 Augusti kom och förflöt, utan alt det väntade telegrammet om Bazaines förtruppers lyckliga ankomst till Verdun inträffade i Paris. Oron, som denna tystnad var eguad att väcka, skingrades, väl ej hos de mer tinkande, men dock hos den stora massan, af ett telegram från Verdun, som vi här efter en Parisertidning meddela ordagrannt: Underprefekten i Verdun till inrikesministern. Verdun, 16 Aug. 1870, kl. 6,10 f. m. Inga nyheter från Metz; man vet intet. Man har i går hela dagen hört kanondån mellan Metz och Verdun. Resande, som hitkommit från detta håll, säga, att en stor batalj sedan daggryningen fortgår, och att preussarne i slaget, som stod dagen förut, förlorade mer än 40,000 man. Man har kämpat hela gårdagens förmiddag vid gränsen af mitt arrondissement, omkring 28 kilometres från Verdun. På denna punkt skall man ha sett fienden verkställa sin reträtt söderut. . Till depeschen hade franske inrikesministern sogat följande ord: -Dessa underrättelser, som genom eivilmyndigheten kommit oss tillhanda, meddelas med alla törbehäll. Inrikesministern Henri Chebreau Detta, jemte en underrättelse på 2 raders längd, att tyska ublaner hade varit sedda vid Commercy. ridande i riktning mot Bar-le-Duc, var allt, som Frankrikes hufvudstad fick veta den dagen från krigsteatern. Underrättelsen stödde sig på resandes berättelser. I de klokares ögon minskade denna källa rapportens värde; man skakade på hufvudet åt uppgiften, att mer än 40,000 prenssare skulle ha stupat och blifvit sårade i striden d. 14 dennes. Men på befolkningens massa utöfvade depeschen sin afsedda verkan, som yttrade sig i en feberaktig glädje. Från åtskilliga hus uthängdes fanor. Alven de besinningsfulle srånkände depeschen icke allt värde. De fäste vigt vid uppgiften, att stridens ena ändnuokt befann sig omkring 23 kilome