Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1870, sida 1

med hvilken hurtighet han svängde sitt svärd. Och detta talade till hans fördel mera än allt annat. Han sann till och med nu, när han tänkte rätt öfver det skedda, att Jösse gjort sin sak riktigt bra, ty hade Brodde tått fullborda sitt uppsåt och hade riddar Jost fallit, så skulle ovilkorligen en sådan händelse väckt konung Carls och alla andras högsta ovilja och kunnat menligt inverka, ej blott på utgången af Thords uppdrag rörande Westergötland, utan älven på hans eget förhållande till jungfru Iliana och hennes fader, hvarförutan ingenting upprörde Thord så mycket, som tanken på ett sveksullt anfall, hvilket möjligen kunnat sluta med ett lönnmord. Han förbjöd derför Brodde strängeligen att, om riddar Jost vidare skule komma i deras väg, på något sätt gilva sina känslor mot honom luft, och så lät han blåsa att sitta upp. Ridten fortgick utan afbrott, och följande dagen nalkades man Lödöse. Lödöse var på denna tid Sveriges enda stad vid vesterhafvet. Den låg vid Götaelf och var genom siu handel ganska vigtig. ehuru så väl elfvens uppgrundning, som den tull, hvilken norrmännen togo 1 Bohus, menligt inverkade på densamma. Konung Carl var betänkt på att flytta staden närmare elfvens utlopp, men detta Inärades han at kriget att utföra. Konung Kristian hade valt Lödöse till utgångspunkt för sitt infall i Westergötland, och han bade på det omsorgsfullaste befästat staden med vallar och grafvar, samt rikligen försett den med lifstörnödenheter. När han drog bort från staden, qvarlemnade han der några riddare med eu stark besättning och en del at sitt kansli. De danske riddarne och svennerne förde bår ett muntert lif, och hvar gång tidender kommo om konung Kristians framgångar, så anstäldes väldiga gästabud, der hvarken mjöd eller vin sparades. Nu hade man väl fått tidender af motsatt