Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1870, sida 2

tunnor och af torrfisk från 19,000 till 41,00 tunnor. — Gn — böteborg den 20 Augusti. I den franska lagstiftande församlingen förekom den 12 Augusti frågan om utvisandet (,expulsion-) af tyskarne ur Prankrike. Den nye inrikesministern, hr Chevreau, upplyste, att regeringen i början at kriget hindrat tyskarne att resa hem för att bereda fienden nya stridskrafter, men att man åter på sista tiden ,, verksamt sortskrede med en utvisning i massal. Denna upplysning föranledde markis de Piennes att bedja ministern närmare förklara ordet utvisa (erpelser), som han nyss an vändt. Det skulle hafva!, yttrade talaren, ,sina betänkliga olägenheter ur humanitetens och civilisationens synpunkt, om man utan åtskillnad skulle förjaga ur Frankrike, eller t. o. m. endast utur Paris, alla personer, som tillhöra nationer, med hvilka vi äro i krig. Församlingen ville ej höra på denna invändning, utan ropade, nog!.dagordnin-: gen! — då Euqgene Pelletan anmärkte: ö .det framgår af lurikesministerns ord, att regeringen begått två fel (utrop). Det första var, att hon hindrat tyskarne att afsresa då de ville, hvilket var ett brott mot folkrätten. Det andra vore, om hon ville utvisa dem under nuvarande omständigheter (oh, oh!), ty det är ögonskenligt, att när främlingarne äro ställda under de amerikanska och engelska regeringarnes skydd, så vilja de akta folkrätten och bringa den till aktning. Ack, krigets gis-. sel är stort nog (nog, nog!), att man ej It behöfver bringa detsamma oskyldiga osker (larm), hvilka icke gjort sig saker till nå; got felsteg. Ministern svarade, att ,preussarne utvisat våra landsmän — något hvarom ; man här icke hört talas, och hvilken uppt 1 gift måste hvila på ett missförstånd. Eug. Pelletan fortsatte: ,,Om här finnas skar, som konspirera, så ban I något ittre att göra än att utvisa dem: I han att ställa dem inför krigsrätt mstämmande röster från venstern) Detta är hvad rättvisan fordrar och jag säger mer (nog, nog! från högern). Emedan jag i detta ögonblick bar ordet för att hälda civilisalionens grundsatser, hvilka man måste uppehålla alltid och mot hvarje kränkning, så måste jag göra iurikesministern en annan fråga. På alla murar i Paris och allal, Frankrikes byar har en depesch blititjt uppslågen, som man funnit hos en spion. j! Jag frågar, hvad som blifvit af denne spion? Ilar han blitvit ställd inför krigs-I rätt? Vi känna behofvet att erfara sanningen rörande ett faktum af denna art, se y man har begagnat sig deraf att smäda s tt ganska stort parti, hvars patriotism IÅ nyss han sett i verksamhet. v Markis de Piennes fick åter ordet och st ttrade:Den af vår ärade kollega väckta da rågan måste betraktas utur en dubbel synounkt. Regeringen har rätt, och har äf-sa n pligt, att öfvervaka de främlingar, som missbruka den gästfrihet de hos oss k Itnjuta. Deras stämplingar måste strängt bestraffas. Men humaniteten och civilisaionen skulle tillbakavisa åtgärder, hvilka räffade utan undantag tyskar, hvilka selan läng tid bo i Frankrike och hvilka ;enom sin flit och sitt arbete hafva bilragit till vårt lands storhet och välärd. Sedan flera röster från venstern ropat: ministern svarar ej, yttrade inrikesmiistern Åter: ,Jag svarar hr Pelletan, att let naturligtvis är utan tvifvel, att en åtärd som den hvarom det här haudlar, illåter jemkningar (tempöraments) och att, m män blifva betecknade såsom fredliga nedborgare, hvilka genom en lång vistele i landet, genom vanor och samiljeband lifvit så att säga naturaliserade, vi icke unna hafva den grymheten att utvisa dem x Frankrike. Jag tror icke att det varit ödigt att säga detta. Efter denna förklaring yttrade flera röter från venstern: ,,Då äro vi fullkomligt nse, Man finner bäraf att det, äfven under lessa upprörda tider, dock funnits män, om i Frankrikes lagstiftande kammare ågat protestera mot den fruktansvärda tatshandling, hvarom här är fråga. Inikesministerns förklaring, att lagen skall unna i verkställigheten förmildras, ger aturligtvis rum för mycket godtycke, då llt beror på att ,,blifva betecknad såsom od medborgare. Vi upprepa vårt förut fällda omdöme, att m detta regeringsbeslut kommer till verktällighet, har ingen för Frankrike så lycksdiger regeringsåtgärd förekommit efer upphäfvandet at Nantesiska ediktet. rfarenheten skall komma att bekräfta ktigheten af denna åsigt, om äfven fanasmen nu ej inser frågans vidd. Staden och Länet. Eldsvåda signalerades i natt kl. raxt efter 2 på det vanliga bullrande ittet. Brandkärerna, såväl den frivilliga m stadens, kommo oförtöfvadt i rörelse, en återvände genast, efter det man errit, att eldfaran, som yppats i ett mindre