UTRIKES. ÖSTERRIKE. Den österrikiske rikskanslerns sträfvan för att bringa till stånd en , europeisk fredsoch neutralitetsliga synes skola stranda på Englands motstånd. , Times har från sin korrespondent i Berlin mottagit följande telegram af den 12 dennes: England har afslagit grefve Beusts uppmaning att biträda den österrikisk-italienska alliansen, som har till ändamål att arbeta för fredens återupprättande, samt att förhindra en förändring af de krigforande makternas territoriska områden; i händelse Preussen skulle bli besegradt, skulle denna liga emellertid ej motsätta sig nordbundets upplösning. Den i Berlin utkommande tidningen ,,Post påstår, att furst Metternich, Österrikes ambassadör i Paris, efter nederlagen vid Wörth och Forbach på kejsarinnan Eugenies vägnar mycket enträget anmodat grefve Beust om intervention och diplomatiskt understöd för fredens återupprättande. Rikskanslern lärer till följe häraf hafva sammankallat de utländska representanterna i Wien för att med dem diskutera situationen. Flertalet af de samlade diplomaterna uttalade den åsigten, att situationen icke ännu medgaf någon verksam fredsförmedling; först efter det ett nytt, afgörande slag förekommit, borde det vara diplomatiens pligt att begagna den troligen då inträdande pausen i fiendtligheterna. Grefve Beust lärer till följe häraf hafva underrättat franska regeringen om, att hvarje intervention i denna stund skulle vara förhastad. Det tillägges, alt han begagnade tillfället till att tillägga, det Österrike under dessa förhållanden måste strängt häfda sin neutralitet, samt att reservmanskapets inkallande tills vidare var instäldt. Det torde emellertid vara svårt att veta, huruvida förestående meddelanden äro sanna eller ej. Grefve Beust synes verkligen hafva gjort försök att bemedla fred, eller åtminstone att i förening med England åstadkomma densamma. FRANKRIKE. Kejsarinnan Eugenie har låtit uppgöra en förteckning öfver kronjuvelerna. Kejsarinnan — säger en pariserkorrespondent — är beredd på alla eventualiteter och vill icke, att man skall kunna göra henne samma beskyllning i afseende på kronjuvelerna, som exdrottning Isabella. I lagstiftande församlingens möte den 12 dennes förklarade inrikesministern, att man i början hade hindrat tyskarnes afresa för att icke förstärka fiendens stridskrafter, men att man på den sednaste tiden utvisat tyskar i massa. Med anledning af detta meddelande yttrade markisen af Piennes: Jag får anhålla, det utrikesministern måtte närmare förklara, hvad han här menar med ordet utvisar. Det torde hafva sina betänkligheter från humanitetens och civilisationens syrpunkt, om man utan åtskillnad skulle från Frankrike, eller t. o. m. endast från Paris, jaga alla personer, som tillhöra den nation, med hvilken vi äro i krig. Eugene Pelletan yttrade: Det framgår al inrikesministerns meddelanden, att regeringen begått två fel. Det första var att hafva förhindrat tyskarne att afresa, då de ville; detta var en kränkning at folkrätten. Det andra felet skulle vara att under nuvarande förhållanden utvisa dem, ty det är uppenbarligt, att fremlingar, som äro ställda under skydd at de amerikanska! och engelska ambassaderna, skola respektera folkrätten. Ack! Krigets gissel är stort nog, utan att man dertill bör bringa det oskyldiga offer, hvilka alldeles icke gjort sig saker till någon förscelse. Journal des debats beklagar sig öfver i: tyskarnes förvisning och yttrar härom: vkriget föres mellan staterna; men både privatpersonerna och privatförmögenheterna böra respekteras, och deruti ligger säkerligen ett af vår tids adlaste framätskridanden. Borde då Frankrike s( afvika derisran och sålunda utsätta våra i Tyskland boende landen för bedröfliga repressajierIurikesministerns förklarin. i detta asseende (om iakttagande af moderation lagens tillämpning) ha endast till en del lugnat oss. Hans af den ytte högern med så stort bifall upptagna ord ha hos de andra partierna i lagstiftande församlingen ! framkallat ett betecknande knot. Pelletans protest har icke varit förgäfves. Generalrådens ordinarie session, som skulle börjas den 22 dennes, har naturligtvis blitvit uppskjuten. i Jules Simon väckte i lagstiftande församlingen den 12 dennes motion om, att äfven eleverna i prestseminarierna skulle blifva konskriptionsskyldiga. Gaulois innehåller följande skrifvelse af den 10 dennes från prinsen af Joinville: Jas slukar tidningarnes innebåll, men de säga mig intet nytt. Man bereder sig synbarligen på begge hållen till en sista strid. Vi ha ännu stora resurser; ty af allt är dock endast Mac Mahons och de andra kårerna intet. Men vi måste kommenderas? Skola vi blifva det? Oväsendet i Paris är mig gräsligt; jag förstår icke, att det talas ett enda ord, att en enda handling företages, som har något annat till ändamål än att komma armåen till bjelp. Hvem än den nuvarande regeringen vore, så är den bättre, så länge man har! utsigt till motstånd, än ett provisorium, och detta emedan den nuvarande regeringen är organiserad. — — Jag har ännu ej fått svar på min ansökan om att få tjena i armicen under kejsaren. Jag väntar med en oro, som lätt kan förstås. — — Ingentiog är förloradt och jag hoppas ännu på en stor, nationell rörelse, hvarigenom Frankrike skall kasta ut fienden. Timmarne, minuterna äro dyrbara. Jag letver icke mer! På alla offentliga ställen i Paris har man anbragt små sparbössor, hvilka äro bestämda att mottaga bidrag tilll de sårade. ENGLAND. Franska regeringens steg att lägga tvångskurs på banknoterna klandras skarpt af den engelska pressen, och man förutiger svåra följder deraf. ,Ingen i Frankrike — heter det i en korrespondens — kan veta, hvad hans penningar inom nåf 4 4 Å 1 t 2 1 kår bragt ur striden; Frossards kår har lidit föga, 1 1 1 8 5 I f 8 — — DAtU mn Aa — — — 8 gra dagar kunna vara värda. 8 RYSSLAND. Till den österrikiska ,, Tagespresse skrif-k ves: Underrättelserna från Ryssland bli mer och mer krigiska. Lägret vid Kalisch skall förstärkas med 90,000 man, och vid Lithauens gränsor skall uppställas en arme för att eventuelt besätta