Från krigsteater an KhIgsteatern. Dagens post. De närmaste dagarne skola utan tvifvel bringa i dagen vigtiga följder af de blodiga bataljer, som med två dygns mellanskof egt rum vid Metz, först öster om denna stora vapenplats (den 14 dennes), derefter vester om densamma (den 16) på sjelfva den franska hufvudarmtens återtågslinie, begge, enligt de officiella tyska rapporterna, slutande dermed, att fransminnen måste retirera under kanonerna af det väldiga bålverket, som skyddade dem mot förföljelse och mot de förluster, som pläga åtfölja reträtter från slagfältet. Den 14 dennes var det armkårerna De Caen (3:dje franska armåkåren), PAdmirault (4:de) och Frossard (2:dra), som kämpade med divisioner af Steinmetz arme. Dessa armekårer utgjorde den del af Bazaines armt, som var förlagd i befästade kampementer på östra Moselstranden, afbidande sin tur att gå öfver floden, medan det af öfverkommandot beslutade återtåget till Meuselinien redan hade börjat af de öfriga armekårerna: Canroberts och gardeskåren, efter hvad som framgår af den kejserliga rapporten om striden. Anfallet, som öppnades af brigaden Goltz, kom — likaledes enligt den kejserliga rapporten — oväntadt, och den utgång, som striden fick, synes hafva fördröjt hela återtågsrörelsen, ty den 16 dennes om morgonen, då den åter var satt i gång, synes töten af den franska hufvudhären icke hafva hunnit så långt som till Gravelotte, när anfallet på densamma öppnades af en annan utaf Steinmetz divisionschefer, general Alvensleben, som uppehöll fransmännen, tilldess en betydlig del af prins Fredrik Karls armå hunnit fram och bataljen blef allmän. Gravelotte, kring hvilken ort striden först rasade, och det i dess grannskap söderut belägna Rezonville, hvarifrån en del af de tyska stridskrafterna deboucherade mot den franska återtågslinien, äro belägna ungetär en svensk mil från Metz. Så långt hade således franska tten hunnit, då bataljen öppnades. Bazaines och konung Wilhelms rapporter om dess törlopp ljuda för örat mycket olika, men öfverensstämma dock i det väsendtliga. Konung Wilhelms säger, att fransmännen tillbakadrefvos ända till Metz, således en svensk mil, lemnande i tyskarnes bänder 2 örnar, 7 kanoner och 2,000 fångar. Bazaines säger, att tyskarne tillbakadrefvos, och detta torde hafva skett mer än en gång under tolt timmars strid, och tydligt är äfven, att om vid bataljens slut tyska divisioner stodo i grannskapet af Metz utanverk, de hvarken kunde tränga vidare fram, ej heller qvarstanna der de då voro, utan måste draga sig tillbaka; men slutresultatet af slaget blef, enligt äfven Banaines utsago, att han , för några timmar inställde sina operationer, för att förse armåen med ammunition. Någon annan ammunitionsdepot än Metz hade emellertid Bazaine icke i ryggen af sin armå, och när man betänker, att en stor här, som med kunskap om en farlig fiendes grannskap anträdt en lång återtågsrörelse af högsta betydelse, omöjligen kan göra detta, utan att medföra tillräckligt ammunition, får Bazaines uppgift pregeln at en förevändning, hvarmed han vill förklara sin reträtt. I bataljen d. 16 deltogo Frankrikes utvaldaste trupper: det 25,000 man starka kejsargardet och de trupper, som under Frossards befäl kämpade så tappert vid