Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1870, sida 3

— — IIelsingborg. Folkmöte hölls den 7 ug. i Klintarn, S. Asbo härad. Öresundsosten lemnar söljande redogörelse deriör: hr Ungefär en half mil norr om Qvidinge hed, med b onnmentet öfver den är 1510 derstädes aflidne ky ronprinsen Carl August, samt ej långt från Klöfva lallar med sitt sceneri af en öfverraskande stor-.y. rtad schweizernatur ligger Klintarp i Sönnarslöts le öckon. Å en vacker bokbekransad skogsböjd ti ade denna trakts demokrater Söndagen den 7 den-y. es fattat posto samt offentligen inbjudit till ett ykmöte. Det var Sönnarslöfs Jandtmannaförening, , om härtill gifvit uppslaget, och på dess anmodan ade demokratiska sällskapet utlyst mötet. Å den 41 magnade platsen för detsamma voro bänkar amfia traliskt anbragta, och i norra ändan var mellan renre bokar rest en talarestol, rikt klädd med N r och blommor, öfver hvilken flaggor de. Vid uppgången till mötesplatsen Iyste d ges och Danmarks vackra fanor. ; Kl. 12 middagen, efter slutad gudstjenst i närnaste kyrka, öppnades mötet dermed, att Sönnarsöfs sångtörening af unga qvinnor och män afsjöng par fosterländska sänger, hvarefter gartvare tstedt från Sönnarslöf besteg talarestolen och kännagaf, att riksdagsmannen för häradet, hr la Nilsson i Rebbelberga, som lofvat öppna möet, blifvit hindrad, i anledning hvaraf demokratika sällskapets tillstädesvarande vice ordförande tamrer Öberg från Landskrona, anmodades öppnaj ch leda förhandlingarne. Dessa gällde nedanstående 4 frågor, hvilka förut nifrit i tianingarne bekantgjorda: d 1:0. Anser mötet det vara förenligt med landets ju väl, att den politiska och kommunala rösträtten å vibehålles såsom den nu är, eller att den för12 indras? n 210. Anser mötet att någon förändring i den k nuvarande privatbankslagstiftningen vore med lanlets väl öfverensstämmande? h 3:0. Bör vår brottmälslag mildras och är försvarslöshetsstadgan lämplig för vår tid? k 4:0. Aro husförhör numera nyttiga eller skadk liga? b n Vv g k 8 d Den första frågan inleddes af mötets ordförande med en intressant och anslående betraktelse öfver ställningen i Europa samt öfver den politiska och kommunala rösträtten i vårt land. Tal:n önskade demokratiens grundsatser genomförda i fråga om båda slagen af nämnde rösträtt. Det skulle betrygga freden och utveckla friheten. Riksdagsmannen Joh. Jönsson i Axtorp erhöll i härefter ordet. Han förordade fullkomlig jemlikhet i politisk och kommunal rösträtt, förklarade b att missnöje med den nu gällande rösträtten i I kommunerna råder i bela landet, samt tillstyrkte, att man icke allenast allmänt bevistar kommunal; stämmor 0. s. v., utan ock bearbetar frågan å folkmöten och slutligen genom petitioner till konunt gen söker åstadkomma den önskade reformen. i Häradshöfding Hultgren från Stockholm fick nu sy ordet. Sedan hr H. presenterat sig såsom den der Ir fått i uppdrag här i provinsen att utarbeta en be-r skrifning öfver frälseböndernas ställning, fram-. ställde tal:n tvenne taflor, den ena i Danmark. a neml. en valmgende, nöjd och lycklig befolkning, lj nog stark att uthärda tvenne krig, det ena med I1 en, det andra med två af Europas största och mäåktigaste nationer; den andra taflan, på denna sidan l1 sundet, neml. många stora, präktiga och rika herregårdar, men bredvid dem en massa utfattiga torpare, husmän och statfolk, mycken missbelätenhet si och en tryckande fattigvård. För 80 år sedan var det likaså i Danmark; men den store och ädlejt patrioten Bernstorff under Fredrik VI:s tid hade då uppträdt såsom reformator af de danska Jandtbo-j förhållandena. Han hade genomdrifvit den s. k. i sastelagen, som stadgade, att godsegarne endast I, finge innehafva och sköta hufvudgården, hvaremot l det öfriga af egendomen måste utarrenderas åt l; sästebonden under dennes och hans hustrus lifs-i tid. Efter införande af den fria statsförfattningen sa i Danmark 1848 påskyndades fästeaflösningen der1, städes. a af alla fäsiegårdar (frälsegårdar) hafva l, sedan blifvit på billiga vilkor aflöste. d. v.s. godsegarne hafva sålt dem åt de fästebönder, som förnt blott skött dem, och ett förslag har innevar. år förekommit om att äfven återstoden af fästegods skall aflösas. Något i samma riktning, ansåg tal., måste äfven hos oss påtänkas, om ej sattigdom och okunnighet skola tilltaga. Den politiska rösträtten måste utvidgas, penningens makt vid lagstiftningen inskränkas; de som nu dels äro ute1 1 stängde trån politisk rösträtt, dels ega en alltför ringa i kommunalangelägenheter, böra komma till sin rätt. En lag sådan som den danska för fästegods ansåg tal. vara önskvärd. Landtbrukaren Bengt Svensson i Humlarp uttalade sitt ogillande af den kommunala rösträtten i dess närvarande form, den vore en landsplåga, som man borde söka afhjelpa; men vore det ock ö för mycket att en regerar öfver en hel socken, vore det å andra sidan för litet, att hvar och en har lika mycken röst: den stora mängden kunde på detta sätt komma att kommendera öfver den enskilde, som eger något; under ett missväxtår, ö som inträffat i Småland, kunde t.ex. hela provinsen förvandlats till ett fattighus, som några förmögna fätt underhålla. Tal. förordade en 10-graderad skala. Ötverstelöjtnanten B. v. Geijer erinrade, att rösträtten å landet redan i våra nuvarande förhållanden är inskränkt, i det t. ex. icke jordegaren utan brukaren af jorden åtnjuter rösträtt för sin andel. Tal. ansåg en inskränkning af rösträtten på landet behöflig och hade i detta syfte uppträdt i riksdagens första kammare, hvarest minoriteten likväl förgafves yrkat rösträttens inskrävkning till en 116 af hela röstetalet. Tal., som trodde att man, för att vinna något, ej borde begära för mycket, hoppades dock att förutnämnde röstförändring (till en 110) skulle kunna gå igenom. Riksdagsmannen Joh. Jönsson vidhöll ytterligare personlighetsprincipens rätt gentemot kassakistan, i allmänna angelägenheter, och sökte gendrifva hr B. Svenssons satser, påvisade buruledes den enskilde rike med nuvarande rösträtt kan drifva hela kommunen till företag som endast eller hufvudsakligen gagnar honom sjelf; huruledes han kan tvinga en kommun t. ex. att på en brobyggnad, för hvilken kommunen ej skulle vilja offra mer än hundrafemtio rdr, offra 50,000 rdr 0. 8. v. Landstingsmannen Nils Hansson i Ormastorp angrep hufvudsakligen den politiska rösträtten, hvarifrån nästan alla våra folkskollärare äro uteslutne, emedan de ha för liten lön; påpekade det orimliga uti, att de, som leda det uppvexande slägtets uppfostran, sjelfva ej ba rösträtt. Tal. ogillade ock att en mängd af industriens förkämpar, handtverkare m. fl. sakna samma rätt på grund af mindre inkomster samt yrkade lika rösträtt åt alla som betala skatt till kommunen och staten. Redaktör Borg betraktade den politiska och kommunala rösträtten hvardera för sig. I afseende på den förra anmärktes i förbigående, att redan grundlagens väsendtligaste upphofsman vid något tillfälle yttrat, att han ej ansåg det farligt, att nedflytta strecket, som skiljer de politiskt berättigade från de öfriga. Tal. fann streckets borttagande och en fullkomligt jemlik politisk rösträtt vara så mycket mera berättigade fordringar, som det annars är inkonseqvent, att ge mannen med en inkomst af 800 eller 1,000 rår lika hög rösträtt som milionären, i fall man ej vill ge den, som har t. ex. 3 å 400 rdrs inkomst, lika mycken rösträtt som den föstoämnde. Skillnaden mellan 800(eller 1,000)-rdrsmannen samt millionären är ju vida större än mellan 800-rdrsoch 3 å 400-rdrsmannen. För sin del ville tal., att alla välfrejdade samhällsmedlemmar med sundt förnuft och ej under andras förmynderskap stående, äfven qvinnan, som ock måste lyda lagarne, egde rätt att deltaga i deras stiftande, en fordran som helt visst i framtiden måste uppfyllas, eburu man för närvarande inskränkt sig till att fordra jemlika politiska rättigheter åt männen. Beträffande den kommunala rösträtten, hade tvenne föregående talare framställt de yttersta konseqvenserna af de motsatta åsigterna, att alla offras för en, eller en för alla. Det sistnämnda alsternativet ansåg talaren både förnuftigast och mest öfverensstämmande med religionens bud; det hvarken behöfde eller borde dock komma till användning, enär, i grunden betraktadt, de menskliga intressena icke behöfva stå i strid med hvarandra, utan hvartdera, liksom hvar personlighet, få sitt kraf tillfredsställdt, utan att inkräkta på ett annat eller en annans område. Tal. sökte visa, hvarthån det nuvarande tillståndet leder, nemligen i till dödande af all allmänanda och all god anda. Den okunnige, egennyttige, dålige och opatriotiske, som genom arf, orätt, spel eller andra laster, bi