Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1870, sida 2

ÅN Oo KJ i Från krigsteatern. Dagens post. Icke fullt tre timmar efter det kejsa ri Napoleon och den kejserlige prinsen d. 1. demes lemnat Metz för att begifra sig ystill Verdun, hörde de kanonerna dån: bakom sig. Deras afresa från Metz skedd kl. 2 e. m.: klockan var inemot 5, och Åde torde ha befunnit sig på chausseen som i rakt vestlig riktning leder från f ningen vid Mosel till dess systersästning vid Meuse, då eldgapens åska underrätta. .jde dem om att tyska trupper hade an gripit den öfver Mosel återtågande fran. ska hufvudarmåen. Detta hade man icke väntat. En på morgonen den 14 söretaIgen rekognoscering lät icke ana fiendens , närvaro, och man hade då börjat slodöfvergången. Enär de broar, som ligga inom staden Metz fästningsgördel, och de pontonbryggor, som blifvit slagna inom tI skotthåll för utanverkens kanoner, icke I kunna hafva varit tillräckliga, då det gäll;de att öfverföra en ofantlig armå inom den måjligast korta tid, är det väl otvifvelaktigt, att en stor del af den franska hären verkstälde öfvergången öfver floden på pantonbryggor slagna på något längre afstånd från fästningen, dock icke längre bort än att i händelse af ett öfverfall man genom förstärkningar, utsända från Metz, kunde komma eftertrupperna till hjelp. På denna punkt synes angreppet ha börjat, sedan, enligt kejsarens depesch, hälften af franska hären hade hunnit öfver floden. Tyskarne, som ännu på morgonen voro på betydligt atstånd från platsen, eftersom fransmännens rekognoscerande kavalleri icke sett ett spår af dem, kunde icke öppna anfallet på en gång med stora massor. Luligt preussiska konungens depesch var det förtrupperna af 7:de tyska armtkåren, som, när de hunnit fram, började striden. Efterhand anlände till valplatsen 13:de divisionen och delar af 14:de, tillhörande nämnde armkår, och slutligen hunno äfven förtrupperna af 1:sta armökåren fram. Fransmännen upptogo striden och och erhöllo, efter hvad den preussiska depeschen gifver att förstå, förstärkningar från fästningen. Man kämpade med raseri å ömse sidor. Det gällde för fransmännen att betrygga återtåget, hvarförutan hela deras armå skulle blifvit sprängd, förutsatt att tyskarne hade varit tillräckligt manstarka på valplatsen. Bataljen räckte i 4 timmar. yEn den blodigaste strid, säger konung Wilhelms depesch, ,utspann sig längs hela liniea. Det hjeltemodiga motstånd den på östra Mosel-stranden qvarvarande hälften af franska armöen, förstärkt af trupper från Metz, gjorde, räddade kejsarens här från undergång, och då han i sin till Paris afsända depesch säger, att tyskarne blefvo ,, med stor törlust tillbakaslagnal, torde detta så till vida innebära en sanning, som sjelfva den punkt, på hvilken flodöfvergången skedde, blef tillräckligt länge bevarad för att hindra armöens sprängning. Men hela sanningen säger kejsarens depesch icke, och man må ej undra deröfver, då man känner sinnesstämningen i Paris, der underrättelsen om ett nytt nederlag befaras blifva liktydig med revolution. Konung Wilhelms depesch kompletterar kejsarens, då den förra meddelar, att valplatsen stannade i tyskarnes händer; att de stridande franska härafdelningarne, tillbakadrifna på alla punkter, jagades in i Metz fästningsgördel, och att förföljelsen först stannade vid utanverkens glacis (det vill säga den afröjda jemna sluttning, som från det yttersta bröstvärnet af en fästnings murar eller vallar sträcker sig ut till det omgitvande fältet och på alla punkter kan bestrykas af utanverkens kanoner.) Fästningens grannskap !s möjliggjorde för fransmännen att förskassa sina sårade från slagfiltet. Klockan 9 af-J onen var striden slutad. De tyska trupperna stannade under natten på valplatzen och återvände i dagningen den 15 tilllf sina bivuaker. Bataljen den 14 i nejden af Metz var sa således, i all sin förskräcklighet, icke en sr ugörande hufvudhändelse i kriget, såvidts nan ännu kan döma. Sannt är, att sla-h n u . sen vid Weissenburg, Forbach och Wörth j heller i första början syntes hafva den setydelse, som de sedan visade sig ega, p