Sitcles korrespondent, Ed. Texier, som lemnade Strassburg i sista ögonblicket före fästningens afspärrning och derefter råkat på Mac-Mahons armbes återtågslinie, skildrar i ett bref till nämnda tidning den paniska förskräckelse, som bemäktigat sig befolkningen. I Zabern, der de slagna trupperna gjorde halt, stängdes alla boningshus, värdshus, kafcer, bryggerier, och alla, som kunde fly, grepo till flykten samt begåfvo sig till bergen, släpande med sig hvad de i brådskan hunnit hopsamla och drisvande boskapen framför sig. Bland den obildade befolkningen ha, isynnerhet genom det katolska presterskapet, de förrycktaste historier blifvit utspridda om de preussiska truppernas vildhet och grymhet, och följden häraf är en obeskriflig fruktan. Men äfven i södra Elsass har en allmän flykt börjats, och äfven de högre stånden ha betagits af samma fruktan, som den obildade delen af folket. Från Miilhausen pågår, enligt meddelanden från Basel, en fullständig utvandring. Vagnar, kalescher, omnibusar och åkdon af alla slag, fyllda med flyktingar och deras effekter, betäcka landsvägen, och man ser förmögna personer, som ej kunnat öfverkomma något åkdon, vandra till fots med sin packning på ryggen. Korrespondenten yttrar i slutet af sitt bref:, Jag har (i Zabern) talat med officerare och soldater af alla vapenslag; de äro enhälliga i sina klagomål och sin förtrytelse. Den 6 på morgonen utdelades icke ens kaffe; de måste kämpa ända till kl. 6 på eftermiddagen, utan att på 24 timmar ha fått något att äta. Ej emm Neo HRK RR OR p1-ww-wwt---C-C—