Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1870, sida 1

-.A r ———— gens seger vid Dalby kloster dagen efter staden Lunds brand, och hade mycket att förtälja om den tappre herr Ivar Axelsson (Tott) och hans strid med konung Carl samt dennes besynnerliga spörjsmål, då striden var slut i skymningen på eftermiddagen. — I hörden det väl, herr Nils? — vände han sig till denne — fast I icke den gången var med? — Jag var med herr Thord — svarade herr Nils — och känner således lika mycket och lika litet om händelsen, som I sjelf, ty jag menar, I voren då på tåg nedåt Malmö ..-. Men medan riddarne sutto i riddarloftet, gick fru Brita genom en krokig gata i staden och kom så till ett helt litet och oansenligt hus, der hon gick in för att se om en stackars enka efter en af herr Erengisles svenner, som fallit i kriget. Alla berömde den fromma riddarfrun, som så omhuldade sin herres och sitt eget folk, och fru Brita var, när hon hörde sådant tal, så blygsam, att hon alltid aflägsnade sig. Svenneenkan var ensam, och fru Brita frågade, om någon väntade henne. Jo! — svarade qvinnan med en dansk brytning, och visade på dörren till ett inre rum, hvarpå hon gick ut och omsorgsfultt stängde dörren efter sig, så att fru Brita skulle kunna vara trygg för öfverraskning. Fru Brita öppnade nu dörren till det inre rummet, och i detsamma utträdde riddar Jost von Bardenvleth. — I sjelf, riddar Jost! — utbrast fru Brita, helt förvånad vid åsynen af riddaren. — Jag sjelf, fru Brita! — svarade riddaren, som var iklädd en simpel svennedrägt. — Jag sjelf, och jag hoppas, att I ej skolen se det ogerna! — Nej, nej-. I kommer från min fader? — Ja men på en lång omväg. Dock tror jag, att det skall visa sig hafva varit oss mera till gagn än till skada.