Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1870, sida 1

på sina slott och atbida konung Kristians ankomst... — Men dessförinnan måste de åter buga sig i stoftet för konung Carl... Det är evigt att sörja, det konungen fick för tidig underrättelse om min herr faders anfall på Stockholm ... Hade den saken haft framgång, och hade så de båda prelaterna förenat sig med honom, och konung Kristian dragit in i Westergötland, så hade Carl kommit mellan tvenne eldar... Nu lärer det icke vidare kunna ske. — Det måste dock ske! — Och huru, riddar Jost, huru? — Konung Kristian måste från Westergötland draga öfver Tiveden till Upland . .. Derom öfverenskommo erkebiskopen och herr Olof, medan han låg framför Stockholm, och härom skolen I nu underrätta konungen. Allt är färdgit, så färdigt till och med, att om konung Carl, när han nu från Wadstena kommer till Stockholm, skulle drista sig till att företaga något mot dem, så säga de honom upp sin tro. Allt skall gå oss väl i händer, fru Brita, det skall snart visa sig. — Mer om konung Kristian icke vill besluta sig för att tåga öfver Tiveden? — invände fru Brita. — Om han först försäkrar sig om Westergötland och sedan drager söder om Wettern? — Det vore sämre — svarade Jost eftertänksamt — det drager ut på tiden... Men det är ock det enda, och tänker jag rätt efter, så blir den vägen för honom kanske tryggare. Han har herr Eggert Krummedik på Jönköping och Rumlaborg, och i Östergötland vänta honom många vänner. Men tiden går honom ur händerna. Konung Carl kan få tid att tvinga biskoparne, och han är icke af det sinne, att han skulle skona den svenska kyrkan öfverhufvud. Bättre vore, om konung Kristian följde eder faders råd, och huru det må blifva, så bören I så fort I kannen det underrätta honom derom och uppmana honom dertill. Jag