Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1870, sida 2

som torde ha omkring 200 fots håjd, äro ganska branta; deras sluttningar äro till största delen betäckta med rankor, topparne äro skogbevuxna Här låg nu, i en omkrets af 2 till 3 mil, fransmännens hufvndstyrka. Deras trupper ockuperade äfven den nedom liggande dalen och Wörth. Tyskarne framryckte trån de mycket lägre kullarne mellan Sulz och Wörth, hvilka för öfrigt ännu voro delvis besatte af fransmännens högra flygel. Klockan mellan 3 och 4 öppnade våra trupper striden, drefvo fienden ur Wörth och tvang hoaom repliera på de bakom liggande höjderna. Mot de preussiska trupper, som förtöljde transmännen genom dalen, dånade snart de franska kanonerna, bland hvilka mitraljöserna gjorde sig bemärkta genom sitt egendomliga på en gång susande och smattrande ljud. Men hvarken kanonerna eller kulsprutorna åstadkommo så stor förödelse man väntat, ehuru många tappra föllo till jorden. Den blodigaste striden började först vid foten af höjderna. I vinbergen hade nämligen zuaverna och turkos fattat posto, der de hade framtör de framstormande tyskarne den dubbla förmånen att vara betäckta och kunna välja sitt mål, medan tyskarne voro obetäckta och måste skjuta blindt. Två, tre, ja på några ställen fyra gånger blefvo de våra tillbakadrifna. Tillochmed Wörch blef två gånger återtaget af fransmännen, som kastade tyskarne tillbaka till de positioner de innehaft om morgonen. En gång ansåg Mac-Mahon redan segern så viss, att han, för att fullfölja den, framkallade två kyrassier-regementen till angrepp. Det skall ha varit en underbart vacker anblick, när dessa ryttaremassor ur sina förhuggningar plötsligt sprängde ned i dalen. Men det preussiska artilleriet gjorde sin skyldighet. Två salvor, och hela den stolta ryttarskaran vy le sig hopnystad i vild flykt in i skogen. Förvirringen var så stor, att infanteriet rycktes med i flykten och drefs tillbaka upp på höjderna. Nu upplågade på nytt striden om dessa, och efter femton timmars strid var den ändtligen afgjord. Under striden stodo på vår venstra flygel och i centern de flesta trupperna af 5:te och 11:te armeårerna, enskilda regementen at 6:te kåren, samt wirtembergare och badenser. Högra flygeln bildades af bajrarne, som genom sitt påpassliga ingripande och särskildt genom en skicklig slankrörelse mycket bidrogo till bataljens lyckliga utgång. Om alla de tyska truppernas tapperhet berrskar blott ett omdöme. De starka förlusterna, som uppgå till minst 6,000 fallne och sårade på vår sida, vittna om deras dödsförakt. Fiendens förlust anslås till 12,000 (9,000?) fallne och sårade samt 6,000 fångar. De sednare såg jag föras förbi. Taget räckte nästan en half timme. Mer än hälften voro turkos och zuaver. Man blir upprörd vid tanken på att denna vilda hord var bestämd att bilda avantgardet vid angreppskriget mot vårt fådernesland. Många ohyggligheter berättas om dem, och visst är, att en zuav skjutit på en sjukbärare, som hade förbundit honom. Ännu gräsligare dåd berättas hafva blifvit föröfvade af invånarne i Wörth cch nejden deromkring. Jag ville gerna förvisa dem till fabelboken, men tyvärr har jag med egna ögon sett en sextonårig skurk, som plundrat en sårad preussare och derefter stack ut hans ögon. I sällskap med detta odjur, som nu låg med klufven panna på en kärra, voro andra, om hvilka det berättas, att de skurit tungan ur munnen på sårade tyskar. Visst är, att när tyskarne för andra gången drefvos ur Wörch flera civila personer sköto på dem. Wörth behandlas derför som en eröfrad stad. Husen äro till största delen ödelagda. Än förskräckligare ser det ut i Frischweiler, der Mac Mahons högqvarter befann sig under en del af bataljen, och öfver hvilken by återtågsstriden drog sig. Hitintills har jag hunnit besöka blott en liten del af valplatsen. I vingårdarne ligga de fallne i hundratal, mest zuaver och turkos. Annu, ehuru tjugofyra timmar förflutit från bataljens slut, bäras sårade från stridsplatsen till fältlasaretten. Under dagens lopp ha vi gjort flera hundra fångar, som dolde sig i skogarne. Tyvärr ha tyskarne, vid de återtåg de måste göra, också förlorat några fångne, men blott ett ringa antal. General v. Bose, chef för 11:te armekåren, är svårt, dock icke farligt, sårad; hans son är sårad i armen. Itrofter togo våra trupper 2 örnar, 30 kanoner och 6 mitraljöser, hvilka sistnämnda naturligtvis betraktades med stort intresse. Om deras verkan yttrar man nästan enhälligt, att den i hvarje fall icke öfverträffar granaternas. E