Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1870, sida 2

Ht ÅrmDCCILHA, 101 alt lorst bakom Meuse (Maas) invänta fienden. Den på Meusees östra strand belägna starka vapenplatsen och fästningen Verdun är tillsvidare kejsarens högqvarter. Konung Wilhelms högqvarter har flyttats från 8:t Avold till Faulquemont och, som det vill synas, derifrån till Solgne. Medan de tyska förtrupperna, bestående till största delen af kavalleri, skyndsamt öfversvämma de framför dem liggande nejderna, rycker hufvudmassan af de tyska härarne i jemna dagmarscher efter, iakttagande god anslutning mellan de olika armerna och armkårerna. Bakom dem återställas jernvägarne, upprättas telegrafförbindelser med operationsbasen och ordnas de eröfrade landsträckornas civila förvaltning i enlighet med krigets kraf. Från Strasburg eller från Lauterburg räknadt, hafva de tyska härarne nu tillryggalagt inemot halfva vägen till Paris. Ett vid middagstiden anländt telegram ger vid handen, att det var i förrgår som hufvudmassan af franska armåen verkställde sitt återtåg öfver Mosel. En rapport, daterad Longueville, från kejsaren låter veta, att sedan franska hären om morgonen af samma dag rekognoscerat terrängen bakom sig och funnit ingen fiende i grannskapet, började den öfvergången till vestra Moselstranden; men sedan hälften af armöen hunnit öfver, blef den återstående hältten plötsligt angripen af tyska stridsmassor, som dock efter fyra timmars strid blefvo med betydlig förlust tillbakaslagna. Detta visar, att franska hären icke utan att allvarligt förföljas lyckats få floden mellan sig och tyskarne. Måhända var detta början till samma strid, som stod följande dag, d. 15 Aug. i nejden af Metz — ty i grannskapet af denna fästning var franska hären koncentrerad, innan den gick öfver Mosel — och om hvilken preussiske konungen skickat en depesch till Berlin, enligt hvilken den var segerrik för de tyska vapnen. För några dagar sedan fingo Verduns innevånare befallning att proviantera sig för en månads tid. — Jordegarne i närmaste grannskapet af Metz och dess sisten besaldes den 8 dennes att genast nedrifva de dem tillhörande byggnaderna och bortskaffa materialierna, fälla träd och häckar, i borttaga gärdesgårdar o. s. v. Allt detta; skulle vara gjordt inom tre dagars förlopp. En liknande befallning har gifvits husegarne i grannskapet af Paris fistuingsverk. Dessa äro nu fullständigt armerade. Vid Charenton-porten arbetas på nya sästen, och i Vincennes-skogen äro de träd fälda, som stodo närmast vallarne. Kommunalrådet i Paris har uppköpt stora qvantiteter mjöl. Den franska blokaden af tyska Nordsjökusten är nu effektiv. Neutrala skepp hade fått 10 dagars anstånd för att utlöpa. — Den franska Medelhafseskadern lemnade den 7 Brest med förseglade ordres. Ofantliga tyska truppmassor hade under de sistförflutna dagarne anländt till Rhenpreussen och Rhenbajern. Slaget vid Wörth. Ur dels franska, dels tyska källor med-; dela vi bär utförligare skildringar af denna till sina följder så vigtiga batalj än dem som hitintills hunnit oss och blifvit! framlagda för våra läsare. Parisertidningen Liberts korrespondent! skrifver: ) ,Sedan Douays division af 1:sta armckären blikvit öfverraskad och krossad af preussiska kronprinsens arme samt öfver Pigeonnierpasset åäteriägat till Bitche, beslöt marskalk Mac Mahon, såsnart ban erhållit underrättelse om olyckan, att; med yttersta hast marschera till en punkt mellan Vogeserna och IHagenau med infanteridivisionerna Ducrot, Raoult och Lartigue samt de två återstående kavalleribrigaderna af Duhesmes division. Under tiden hade kronprinsen ryckt nedåt Rhendalen, för att på den sidan öfversvämma vårt område. Dalen, som har omkring 20 kilometres bredd, är uppfyld af kullar och klippor mellan floden och foten af Vogeserna. Då marskalk Mac Mahon såg sig ur stånd att hindra fiendens nedmarsch i dalen, beslöt han betäcka Vogeserna och Saverne, på samma gång som han ville samla spillrorna af Douays division. För detta sitt ändamål ryckte han från Hagenau i riktning mot Weissenburg, då hans armåkår, som han trodde vara i en sådan ställning, att den kunde påräkna understöd af armskårerna de Failly och de VAdmirault, fann sig plötsligt angripen af kronprinsens hela arme, som framryckte på vägen mellan Bitche och Hagenau, ungefär 10 kilometres från Rhen och 4 från Hagenauskogen. Valplatsen var således innesluten i öster af Hagenauskogen, i vester af Vogesernas lägre utspräng. Terrängen i trakten af bergen är mycket bruten och skogig. Marskalken öppnade bataljen med kraft. Hans rytteri försökte kringgå preussarnes veustra slygel och framträngde till Freischviller, men hertigens af Magenta divisioner voro, trots under af tapperhet och uppoffring, allt för svaga för att kunna uträtta mer än vid Weissenpurg — tillfoga fienden större förluster än de sjelfva ledo. Han nödgades slutligen vika för öfvermagten. Der vi hade en bataljon, hade preussarne tio ). Vi hade 16 sqvadroner; preussarne framkastade 60, och deras artilleri var i samma proportion öfverlägset vårt. Vi kunde hållit stånd ännu längre, om ej de preussiska kanonernas krossande öfvermagt hade nödgat oss till återtåg. Större delen af våra kanoner voro demonterade under de fiendtliga batteriernas samlade eld. Återtåget blef oundvikligt, och vi lemnade slagfältet betäckt af döda. Fienden, utmattad af striden, förföljde icke, och marskalken drog sig med återstoden af sin armå-; kår tillbaka till Saverne. En rapport från marskalk Mac-Mahon konstaterar, att af de 33,000 man, med hvilka han gick i striden, återstodo honom 18,000 man, när han från Savernel. marscherade till Metz, för att ansluta sig till franska hufvudstyrkan. 15,000 man hade stupat, qvarlemnats sårade nå val