UTRIKES. TYSKLAND. Den preussiske understatssekreteraren Thile har den 10 dennes till gensvar på de i ,,Journal officiel den 30 Juli offentliggjorda förhandlingarne med grefve Bismarck om Belgien och om en gränsrättning vid Rhen — sändt en cirkulärskrifvelse till samtliga makterna, hvaruti han vidlyftigare redogör för det franska förslaget af den 6 Augusti 1866 och förklarar sig villig att sända en fotografisk fac simile af Benedettis handskrift. ÖSTERRIKE. Skrifvelsen från kejsar Frans Josef till kultusministern om konkordatets upphäfvande lyder sålunda: Min käre minister v. Stremayr! Sedan det den 5 November 1855 offentliggjorda, med hans helighet Pius IX den 18 Augusti 1855 i Wien afslutade konkordatet, med anledning at den heliga stolens förklaring öfver den katolska kyrkans öfverhufvuds maktfullkomlighet, blifvit upphäfdt, och tillfolje deraf min utrikesminister inledt erforderliga steg för att för den heliga stolen formligen tillkännagifva detta upphäfvande, så uppmanar jag Eder att vidtaga motsvarande åtgärder, samt i synnerhet att för riksrådet förbereda de lagförslager, hvilka äro nödvändiga för att reglera den katolska kyrkans i mitt rike angelägenheter i öfverensstämmelse med statsprinciperna. FRANKRIKE. Angående demonstrationerna i och omkring lagstiftande församlingen den 9 dennes, skrifves från Paris nämnde dag: l. 2 e. m. Omgifningarne kring lagstiftande rsamlingen se hotande ut. Omedelbart framför hufvudingångarne äro uppställda kyrrassierer, linieinfanteri, afdelningar af parisergardet och polisvergeanter. Hela Concordiaplatsen, kajerna, bryggorna och de angränsande gatorna äro uppfyllda af en folkmassa utaf ett ganska ohyggligt utseende. Jag igenkänner genast befolkningen från Belleville, la Vilette samt förstäderna S:t Martin och S:t Antoine. Många af blusmännen äro beväpnade. Regeringens enträgna proklamationer att icke förskaffa tyskarne en ny seger genom ett uppror i Paris har således icke verkat det ringaste på dessa menniskor. Men folkets representanter mäste förhandla fritt och tryggt. Jag bör att stränga order gifvits till trupperna att hugga in vid iörsta tecken till våldsamhet från folkmassans sida. För en halftimme sedan ha kyrassiererna gjort fiera charger. Jag slipper in ila salle des pas perdus, der det just icke finnes mycket folk; jäsningen är stor. Man har i lagstiftande församlingen hört ropen: la demission. Latour Dumoulin talar i det ögonblick jag ankommer. I en annan skritvelse at samma dag heter det: En ryslig sinnesstämning griper sinnet vid de sednaste dagarnes underrättelser från krigsskådeplatsen. Hvar är stjernan från Marengo? trågar man ovillkorligt. Hvar är den lysande sol, som lyste öfver de franska krigarne under dagarne vid Wagram, Austerlitz, Jena? Med en förunderlig noggrannhet utfördes då hvarje drag på schackbrädet på ens order. Det var icke splittrade armåkårer, utan en koncentrerad arm, som marscherade från seger till seger; knappt hade kanonen ljudit från en punkt på valplatsen, innan detsamma hördes från den stora armåens föga från hvarandra aflägsnade divisioner; den ena kåren svek aldrig den andra, det var raskhet och enhet, som ledde det hela. IIvar är nu denna enhet och precision? Det är, som om rollerna voro ombytta; det är, som om Napoleon I:s taktik hade gått i arf till general Moltke och general Blumenthal. Dock — motgångar äro lifvets skola ... Och Mac Mabon, den hittills oöfvervunne krigaren, har lidit ett fullständigt nederlag! ... Märkligt nog, komma de mera detaljerade meddelandena om striderna först till Paris genom fienden... Att detta icke faller parisarne i smaken är lätt att förstå. Den tystnad, som är tidningarne anbefalld, håller dock intet doldt för fienden. Hade ministrarne oftare om dagen meddelat krigsbulletiner, skulle det fatala budskapet om en lysande seger, just en dag, då de franska vapnen kämpade en så olika strid, som slutade med ett nederlag, icke fått tid att narra parisarne; ty hvar och en skulle då tviflat; då han såg, att ministern ingen sådan underrättelse mottagit. Nu deremot läto alla förleda sig af segerruset, och det blef nästan ansedt som förräderi att tvifla. En afdelning utaf les gardiens de Paris berättade i förbigående den stora segren till en professor Franc, som de mötte. Denne fann underrättelsen osannolik. Comment, vous en doutez! utropade de berättande, och enär Franc uttalar franskan med tysk accent, voro de nära att taga honom för en tysk spion... Men hvarföre äro de franska trupperna beständigt i ett så förvåvande fåtal? ... Det tyckes äfven, som man lagt för stor vigt vid vapnens förmenta öfverlägsenhet . . . Det är något, sade Changarnier för fyra år sedan, som öfverväger det materiella, och det är snillet. Det är icke tändnålsgevären, på hvilka det hufvudsakligen beror; det är på förmågan att kunna uppställa trupperna så på krigsskådeplatsen, att hvarje soldat får tillfälle att göra sin pligt med verkan för det hela. . Angående den nya ministören skrifves den 10 dennes från Paris: Den nya ministeren är färdig — våghalsarnes kabinett. Regentinnan handlade efter sin instinkt, då hon förskref general Montauban från Lyon, der