NILS BOSSON STURE. 7) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. — Säg icke ut, hvad du menar — tog mannen till orda — jag kan dock aldrig rätt satta det der höga talet om de tre rikenas förening, der det i sjelfva verket icke är fråga om annat, än att Sverige skall blifva en del af Danmark... Jag var med Engelbrekt, och jag har varit med konung Carl, och båda dessa bafva fört ett annat tal, som jag bättre begriper, och nu gör det mig i hjertat ondt att se, huru bekymren tynga på konungens sinne... Dock hoppas jag till Gud, get han ser i misskund och nåd ned till Sveriges and. — I det hoppet deltager ock jag, så lifligt som du sjelf, Erengisle ... Hurudan var sinnesstämningen bland de andre? — De lofva stort och hafva godt om fagra ord! — Det låter ju höra sig ...! — Ja, af hvilken annan som helst — svarade riddaren ifrigt — af hvilken annan som helst, än den som visat sig oförmögen att kunna utföra konungens bud. ..! — Och hvem menar du hafva gjort det? — sporde fru Brita med en listig, genomträngande blick. — De tre, hvilka talade högst och lofvade rundast nu i Wadstena .. — Och de voro? — De voro herr Gustaf Olofsson på Elfsborg, ) Se H.-T, N:o 186.