NILS BÖSSON STURE.) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. Under tiden, medan riddaren var inne hos konungen, låg en gråbroder på knä och bad framför ett dyrbart krucifix i en annan del af slottet. Det var i samma rum, der drottning Karin drog sin sista suck. Den sörjande konungen hade låtit inreda det till ett bönerum, der han ofta brukade innesluta sig och dväljas med sina minnen, hvilka vunno i skönhet ju längre rymd af tid låg mellan honom och dem. Gråbrodern bad lävge och andäktigt. Man kunde se, huru djupt rörd han var, af de tunga tårar, som litet emellan runno utför hans ärriga kinder och hans skägg. Ögonen voro slutna, och läpparne rörde sis långsamt och darrande. En svart kallot betäckte hans hjessa, och under den framstack ett styft och stubbigt hår. Haus ansigte var af naturen fult, men andakten bredde. deröfver ett skimmer, som gjorde, att man i en stund sådan som denna icko skulle hafva märkt sulheten, liksom astonrodnaden kan förgylla äfven den ödsligaste klippa. Sedan han slutat sin bön och rest sig upp från bönpaller, sick ban fram på sidan derom och intill krucifixet, hvilket han försigtigt lyfiade ned på golfvet. Der bakom var tapeten uppsku,. ren, och när flikarne vekos undan, syntes ett svart kors måladt på en sten i muren. Denna sten lät sig med lätthet borttagas och blottade då ett tornrum, hvilket munken beskådade med samma andakt, som när han låg framför krucifixet. Han A CA Tr 14