Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1870, sida 1

tandet at en allians med någon annan makt sknlise få alltför stor öfvervigt. Än vidare skola de kontraherande makterna söka begagna första lägliga tillfälle för att försöka medla tred. Änskönt att alliansen har ett öfvervägande fredligt ändamål, som utesluter hvarje gynnande utaf någon Jaf de krigförande makterna, skola de dock, för att gifva eftertryck åt det gemensamma uppträdapdet, företaga vissa militäriska åtgärder, hvilka vid förekommande fall kunna underlätta deras delstagande i kriget. De allierade makterna skola ömsesidigt sätta hvarandra i kännedom om dessa militära åtgärders beskaffenhet. Det är angående den sista punkten, som några formella bestämmelser ännu återstå. Från ett af kabinetten har föreslagits upprättandet af en gemensam militärkommission ad hoc; emellertid har man icke ännu kommit till något afgörande beslut härom. Så snart traktaten blifvit undertecknad, skola de öfriga makterna erhålla kännedom om dess innehåll och dess fredliga ändamål. . Denna analys af den påtänkta trippeltraktaten mellan England, Österrike och Italien åtföljes i den nämnde tidningen af följande anmärkningar: Diplomatien bör, huru liten utsigt dess sträfvanden än må ha att lyckas, icke underlåta at försöka till att afvärja ett hotande krig. Kansstri den ej undgås, bör diplomatien söka inskränka densamma till ett så litet område och en så kort tid som möjligt. Efter det första afgörande slaget bör förmedlingen åter göra sig gällande. Alla moraliska medel böra användas härför, ja, i yttersta nödfall t. o. m. våld. Dessa principer äro visserligen ej kodificerade på någon kongress, men de ha under de sednaste decennierna gjort sig gällande in praxis och utöfvas allmänt. De här omhandlade principerna finna sina ifrigaste förfäktare i den yngre skolan af de engelska statsmännen, och de erkännas på kontinenten af alla de kabinetter, som icke äro invecklade i konflikten. De förekommo ätven under de sednaste veckorna före utbrottet af det tysk-franska kriget och skola under kriget åter speciel representeras utaf den liga af neutrala, som är i begrepp att bildas. Från Limberg telegraterades d. s dennes, att landtmarskalken furst Sapieha och Passinger af grefve Potocki blifvit kallade till Wien. Det väntas antonomistiska koncessioner åt Galicien. FRANKRIKE. Angående sinnesstämningen i Paris efter de första sorgunderrättelserna från krigsskådeplatsen skrifves från Paris den 7 dennes: På bulevarderna voro talrika grupper samlade, diskuterande händelserna. Man hörde de mest olika åsigter uttalas. Det fattades icke sådane, som förklarade kriget vara ett vanvett, enär fransmännen endast kunde ställa 500,000 man i fölt, tyskarne deremot 2 millioner. Andra ropade i den mest passionerade rörelse, att det var Ollivier, som var skuld till det hela; att det var han, som framkallat kriget för att förstärka sin vacklande ställning och tjena sin personliga fåfänga. Man kritiserade skarpt fältherrarnes dispositioner och klagade r, att de trodde sig hatva gjort allt, då de gingo på å la maniere de Turcos, i stället för att visa den klokhet och försigtighet, som utmärkte tyskarne. Här och der hörde man den åsigteu uttalas, att det var ,les Empereurs och yles Rois, som framkallat kriget och disponerat öfver tusendens blod för att befrämja enskilta intressen, samt att ett sådant afskyvärdt menniskoslagteri icke skulle förekomma, om de republikanska idterna segrade. Jag måste emellertid tillägga, att dessa yttranden blott sällan förekommo och att de blefvo kraftigt tillbakavisade då de hade vågat sig fram. I sin helhet tycktes befolkningen vara djupt bedröfvad men tillika genomträngd af medvetaudet om, att det gällde att visa enighet i sarans stund, samt att vara villig till hvilket offer som helst för fäderneslandets sal. Prevost-Parodols lik ankom den 5 d:s till Havre. Angående de franska truppernas nederlag skrifver ,, Siecle: Inga illusioner! De sednaste 14 dagarnes dumheter och skräfvel ha redan kostat oss tör mycket. ienden står i Frankrike, fåderneslandet är i fara; ör att rädda detsamma, behöfves kall, energisk, samvetsgrann och insigtsfull beslutsamhet. Förrädare till säderneslandet vore den, som nu ville fördölja sanningen, den bedröfliga, nakna sanningen! Må vi se händelserna i ansigtet! Den 2 Augusti besatte vi med en enda kår, Frossards, höjderna vid Saarbräcken; Bazaines kår står få kilometer der bakom, Man skulle tro, att hela armåen var koncentrerad. Misstag! Under det denna demonstration försiggår, är LAdmiranlts kår ännu vid Sierk, gardet i Metz, Canrobert med sina divisioner ännu längre borta — i Chal Våra stridskrafter äro splittrade, våra kå lägsnade från hvarandra och ur stånd att öm digt understödja hvarandra. Och detta framför en fiende, som år 1966 har bevisat sig förstå strategi. Vidare! Den 4 Aug. blef divisionen Douay, isolerad från återstoden af Mac Nahons kår, tilli gjord at vida öfverlägsna stridskrafter. Ha vi denna lektion tjena oss till varnivg? Ack nej! Den 6 Augusti rycker fienden i massa öfver Saarbräcken mot Frossards kår. Baraine träder med sin kår — eller åtminstone med en del deraf — i linien för att understödja Frossard. De blifva krossade af öfvervägande massor. Hvar voro vid detta sorgliga tillfälle IÅAdmirault, Cantobert och gardet? Äunu alltjemt spridda och kiljda från de heroiska bataljoner, som stodo vid gränsen. Samma dag, olyckans dag, tillintetgjordes Mac Mahon med 5 divisioner i Elsass utaf kronprinsen af Preussen. Hvar befann sig då general de Failly? Hvar voro hans 40,000 man, hvilka stodo mellan Bitche och Saarguemines? Åunu alltjemt utan förmåga att till understöd kunna skynda till slagfältet! Och hvem är skuld dertill? Är det cheferna, som endast utiöra erhållna befallningar? Hvem skulle kunna tro det? Franska armåen har sin högra flygel slagen i Elsass och centern slagen vid Forbach, tillintetgjorda af öfvermakten, under det 140,000 man befinna sig i omöjligheten att ens tkunna lossa ett skott. Nu är den bögra flygeln på återtåg i Vogeserna och gifver Ilsass till pris; centern är tillintetgjord och utan t 1 på ätertåg till Nancy, men i hvilken ställning! Den ännu obesegrade venstra flygeln står i Metz, men skiljd från de öfriga kårerna och måhända ur stånd att förena sig med dem annorstädes än under hufvudstadens murar. Detta är ställningen; den är svår, fö äcklig, men ännu icke fört och en inser och vet, hvad som fö hjeltemodiga soldater. Hvem bör drabbas svaret, att våra trupper, den ena kåren e undra, blifvit förstörda? Detta är öfver appgifvwa, ty det är tydligt! Vår rädd it oss sjelfva! Aro vi 1815 årseller 179 Valet tillhör oss! Den förre utrikesministern Duruy och vå af hans söner ha anmilt sig att som ivilliga inträda i armåen. ITALIEN. Ett telegram från Florens uppgifver, att 3 italienska pansarskepp fått o der att förtöfradt afgå till Civita Vecchia för att nödfall beskydda påfvestolen mot en upp från sjösidan, och ett annat telegram 5 folk ?