Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1870, sida 3

Uandsorten. Visby. Hyllning åt statsrådet Wennerberg. Härom skrifves till N. D. A. från Visby d. 6 d:s: , Statsrådet Wennerberg, som med familj tillbragt en månad härstädes och som i vår friska sjöluft tänkt qvardröja ännu en vecka, har blifvit kallad att inträda i tjenstgöring och återvänder i afton med ångbåten ,,Gotland till hufvudstaden. Då statsrådet med sin familj i dag på förmiddagen gjorde afskedsbesöket i S:t Katarinas kyrkoruin, denna med medeltidens hela romantik anslående tempelruin, öfver hvars fina hvaltbägar, smärta pelare och rika gräsmatta det varmaste solljus skimrade, hördes nu från en osynlig kör af sängare och sångerskor, samlade i ett mot kyrkan öplis underjordiskt hvalf af det forna Gråbrödralostret, Ivar Hallströms karakteristiska ,,Souvenir dlsola bella med flera för lokalen passande sköna stycken, som på äbörarne i ruinen lära gjort ett underbart gripande intryck. Dels inne i ruinen, dels i trappgången uti den murgrönsklädda sidomuren utfördes sedan, än fyraoch än trestämmigt samt på ett utmärkt sätt, flera herrliga sånger af Mendelssohn, Wennerberg, Laurin m. fl. Den enkla festen var ett åt statsrådet Wennerberg och hans familj egnadt hjertligt farväl från Visby och på samma gång ett melodiskt uttryck af den stora tacksamhet, i hvilken sångens idkare och vänner uti vår aflägsna bygd stå till den snillrike tonskaldenKonsul. Handlarden C. A. Engbom har blifvit utnämnd till Nordtyska förbundets konsul i Visby efter konsuln J. N. Kinberg, som förut innehafvande såväl franska som nordtyska konsulsbefattningarna, afsagt sig den sistnämnda, säger , VisbyPosten.. — venersborg. omkommen. I Tisdags på morgonen, under det ångaren Edsvalla befann sig uppe i Venern stadd på resa till Venersborg, inj träffade den olyckshändelsen, att en man af besättningen, som var sysselsatt med att fastsurra plankstabbarne, at störmen kastades öfver bord och försvann i djupet, utan att vidare synas till Åskslag. Torsdagen den 4 dennes slog åskar ner å en slup, som för fulla segel passerade förbi Nlalöga. Åskstrålen träffade först toppseglet, hvilket på fyra ställen genomborrades, följde sedar masten ända ner till dess fot, kringgick densamms soch återvände å andra sidan uppefter masten. På nedgåendet lemnade åskviggen en urhålkning efte sysså djup att en åra skulle ganska väl kunna deri inpassas, men återvägen kunde endast skön jas genom en svag rispa i masten. Sjelfva skrof , vet befanns vara oskadadt, likaså tågvirket. De lyckligaste i olyckan var att ingen af besättnin