franska flottan skall, såsom vi misstänkt, understödja den franska diplomatien. Hertigen af Cadores besök, såsom speciellt sändebud från Frankrike, har i hög grad upplifvat det danska folket, och det är tvifvelaktigt, huruvida dess regering skall bli i stånd att motstå deras naturliga men olyckliga passion för krig mot Tyskland. De danska tidningarne visa oss bilden af ett samhälle, som tager råd endast af sina hämndkänslor och är ur stånd att blicka in i framtiden. Den tappra danska armcen är för liten att göra dess hjelp af någon betydenhet för Frankrike, och ej heller är det detta, som kejsaren behötver. IIvad han önskar, är en hamn för sina pansarfartyg och en landstigningsplats för en krigsstyrka. Statsmännen i Köpenhamn måste känna hvilka försigtighetsmått endast sjelfbevarelsens instinkt måste föreskrifva tyska folket, efter krigets slut, derest Danmark nu begagnade sitt läge till att gifva en angripare ingång till Tyskland; under det att en transk-dansk allians skulle af sig sjelf vara tillräcklig att införa en annan Östersjömakt på stridsfältet. Vi böra dock hoppas, att en patriotisk klokhets råd skola segra. Det är naturligtvis den engelska ,krämarpolitiken, som här talar, och huru skulle Köpenhamns ledande män, inom och utom pressen, kunna taga råd af denna? Onligt bref från Danmarks hufvudstad trodde man der, att saken — d. v. s. alliansen med Frankrike — var afgjord redan i sistl. Lördags stadsråd, likasom man kände att vissa åldersklasser erhållit ordres att inställa sig under fanorna. Lyckligtvis anlände underrättelsen om de första tyska segrarne redan på Söndagsmorgonen. Kanske var det då ännu icke för sent för Danmark att draga sig tillbaka. Lätom oss hoppas derpå, eftersom inga vidare underrättelser från Danmark sedermera anländt.