NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. Oaktadt Thord visste, att han hade öfverlistat riddaren, fattades det dock föga, att han icke öfverilat sig. Frestelsen var så stor att här på tu man hand gifva sin vrede och sitt förakt luft, att han måste uppbjuda all sin förmåga, som dock icke var synnerligen stor, för att kunna behålla väldet öfver sig och åtminstone icke förråda sig derhän, att riddaren skulle ana sitt nederlag med afseende på Iliana. Emellertid var han först af allt ifrig att låta riddaren förstå, hvad han hemtat nere i brunnen och visade på sköldbucklan samt beriittade, huru han förlorat och nu återfunnit henne. Synnerligen kär måtte den sköldbucklan vara eder! — inföll dervid herr Jost leende. — I sägen det, hon är mig kär, och ve den, som skulle våga sträcka ut sin hand efter henne ...ham vore icke mycket värd. — Så hett I tagen uti den saken, herr Thord! — Jag har fått henne af en vän ...hon är af det kostbaraste arbete ... kommen med, så skall jag beskrifva henne för eder, hon är gjord i edert fädernesland ... I I det som varit mitt sädernesland — rättade Jost, i det han följde Thord, som var angelägen att få honom från brunnen. — I det som verit mitt fädernesland, ty nu är konung Carls, min nådige herres, land mig i stället för fådernesland. — Och min kunglige frände känner sig helt ) Se H. T, N:o 181.