Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1870, sida 3

sofiska afhandlingar, dialoger och föredrag, har genom denna lilla berättelse visat, att han äfven äger i sällsynt grad flera af de egenskaper, som kräfvas hos novellisten, om det än måste erkännas, att det spekulativa momentet stundom trängt det romantiska alltför mycket i skuggan. Såsom vigtiga förtjenster hos denna skizz anmärka vi troheten i skildringen af den tids kulturförhållanden och ider, till hvilken händelserna blifvit förlagda, det lyckade i hufvudpersonens karakteristik och särskildt i framställningen af den innerliga föreningen mellan det spekulativa och det svärmiska i Ådeimantos själsriktning — en förening, som förekom ganska allmänt hos den tidens filosofer — det idealiserande uti uppsattningen och det i hela sin enkelhet ädla och högstämda i formen. Sjelfva den tanke, kring hvilken den lilla berättelsen utvuxit, är synnerligen vacker och slutet, trots det kanske alltför stora utrymme, som lemnats åt dödsengelns verksamhet, på en gång gripande och fridfullt. ,En sommardag i Geijers hem 1835 af Å. är en täck skizz, som naturligtvis äger särskild betydelse på grund af den inblick, som den gifver oss i den store författarens och forskarens husliga lif. Väl ser man honom sjelf nästan hela tiden blott i bakgrunden, och först mot slutet framträder som hastigast den väl kända gestalten, ,hvars något nedböjda hufvud förgylles af aftonsolens glödande färg, för att visa ett och annat drag af den godmodighet, själsinnerlighet och naivetet, som så ofta anträffas hos stora snillen; men det är som sjelfva teckningen af familjens ,Jandtliga nöjen och sinnesstämning ett ypperligt supplement till husfadrens karakteristk. — Tvenne af de i hästet införda berättelserna röra sig kring sinnesslöa barn. Den ena heter ,,En liten verld, är författad i nära öfverensstämmelse med verkliga händelser af signaturen ,E. K. och har förut stått att läsa i , Tidskrift för hemmet, men har af utgifvaren blifvit införd här, då den på ett så lefvande och rörande sätt framhåller det behof af vård och kärlek, som den bjelplöse idioten har. Den andra kallas , Paralleller och har Otto v. Felitzen till förtattare. På ett ganska anslående sätt har en gammal prests kärleksfulla försök att skingra det mörker, som omböljer en fattig sinnesslö gosses själ, och utbilda de själsförmögenheter, som kunde spåras hos honom, blitvit framställda, och vi kunna ej annat än litligt önska, att rätt många sådana exempel på sannt kristlig ömhet för de svaga och illa lottade måste förekomma i vårt land. Ätven om åtskilliga-idiotskolor komma att inrättas, torde tillfälle gifvas till liknande kärleksgerningar. — Bland de poemer, som förekomma i häftet, tyckas tvenne af Anna Å. förtjena mest uppmärksamhet. ,Då sol går upp är en liten stämningsfull naturmålning af äkta poetisk halt, som säkerligen kan anses såsom en af denna författarinnas aldra bästa. I ,,Ivå systrar har en vacker tanke blifvit väl utförd inom den trånga ramen. ,Idioten vid korset af B. E. skildrar på ett ganska lyckligt sätt den tilldragelse, som förmådde doktor Spiggenbehl att anlägga den berömda idiotanstaten vid Abendberg. Å.