Inför stora händelser må småtvisterna och gr let tystna. Vi hafva dock ett par ord att erinra Stockholmsposten försäkrar, med en hållning a sårad värdighet, att han, i sitt uppträdande mot Handelstidningen, iakttagit ,en fullkomligt lugn och böflig ton. Ilöfligheten har bestått deri, att tidningen, utan dena ringaste anledning från vår sida, anklagat oss för att systematiskt och , medvetet (märk väl) framkasta falska beskyllningar mot både myndigheter och euskilde, samt att vi ,,skänka sanningen vårt förakt, hvarom våra antecedentia bära vittnesbörd. Ju .lugnare en sådan beskyllning göres, ju förhatligare är den. Ett oqvädingsord, uttaladt i haftigheten, betyder deremot intet. Emellertid förklarar S.-P. nu, att ban vill afbryta vidare ordvexlipg med Hand.-Tidn:n. Vi äro belåtna dermed, men tro att det varit bättre, om tidningen aldrig bö den leken. Genom att nu insvepa sig i tystnadens högtidliga mantel, undgår tidningen också att ävägabringa någon som helst bevisning för sina oförsynta beskyllningar. Aftonbladet påstår att Iand.-Tidn:n kallat Stockholmsposten för ,,hamnbuse. Detta påstående är lika sannfärdigt som bladets uppgift, att en tysk tidning anfört Hand.-Tidn:ns yttranden såeom bevis för att Tyskland kunde påräkna Sveriges sympatier, hvilket A.-B. förklarade vara ,,en ofantlig loga. A.-B. har sedermera aldrig korrigerat sin uppgift, oaktadt vi visat, det ,den ofantliga lögnen låg i A.-B:s förvrängning at den tyska tidningens ord, en manöver, som var tydligen beräknad på att göra Hand.-Tidn:ns uppträdande förhatligt. Lika sanofärdig är, såsom våra läsare alltför väl känna, A.-B.s uppgift, det Hand.-Tidn:n gifvit Stockholmsposten epitetet ,,bamnbuse. Vi bafva helt enkelt framställt en sådan personlighet uti en viss situation, som var egnad att visa, huru en ärlig man kan befinna sig svarslös mot en falsk beskyllning. I en sådan situation hafva vi befunnit oss gentemot Stockholmsposten, men dermed hafva vi ingalunda, hvarken till orden eller andemeningen, velat använda ett sådant epitet mot Stockholmsposten, en förklaring, vid hvilken vi torde kunna fordra att blifva trodda på vårt ord, likasom vi villigt erkänna, att jemförelsen kunde varit bättre vald. Det kan vara tid på att nu sluta med de inhördes anklagelserna för lögnaktighet och medvetet bakdarteri. men behaga våra kolleger upprepa dem, lira vi ej ämna låta dem göra det oan