Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1870, sida 1

7 4 lersta Europa af orsaker, som icke kunna förutses, kan blifva allmänt. Så vidt man kan sluta af de hittills ingångna underrättelserna, har klokheten i de europeiska råden bibehållit ötverhanden. Nästan alla europeiska makter ha erkänt nyttan af att lokalisera den preussisk-fravska striden samt att vara neutrala. Men man bör icke alltför mycket lita på denna de europeiska makternas klokhet. Det visa ordspråket: ,,Der två slåss, skall den tredje icke inblanda sig, åsidosättes i politiken lika ofta som i det privata lifvet. Men irestelsen kan stundom vara stark nog, och den nu utbrutna striden kan af många anses för ett passande tillfälle för att rycka till sig något under den allmänna oredan. Utan att här vilja yttra oss öfver den moraliska eller omoraliska sidan af saken, säga vi rent ut, att vi skulle anse inblandningen i den preussisk-franska striden varg mycket olämplig, serskildt för Ryssland. Vi kunna icke med tystnad förbigå de rykten, som f. n. uppfylla bufvudstaden. Mun säger, att beslut redan ar sattadt att komma Preussen till bjelp, ifall sterrike skulle inblanda sig i kriget, samt att det till den ändan företages starka rustuingar. Detta rykte har väckt den förekräckligaste bestörtning på börsen och gjort ett nedslående intryck på alla, som lägga Rysslands intressen på hjertat. Den ellmänna aversion, som i Ryssland råder mot preussarne, och ryssarnes gamla sympati för fransmännen, hvilken hvarken kunnat utplånas genom blodiga krig eller den napoleonska casarismens stötande egenskaper, Har stört den allmänna meningen emot att ingå en allians med preussarne, som hata oss lika mycket, som alla sla a solkstammar hata dem. Intet krig skulle i Ryssland vara så impopulärt som ett krig för Preussen. Vi veta icke bvilka åsigter, som råda i de officiella kretsarne; för oss är det endast maktpåliggande att visa, huru sinnesstämningen är hos de klasser af belolkningen. för hvilka politiken framställer sig i skepnad af börskursen, hänkratter, dyr tid, skatter och andra utvifter. I dessa kretsar är man antingen fullkomligt likgiltig med afseende på utgången af striden mellan de två vestra st emakterna, eller önskar man fransmännen segren. Men det är icke en enda person, som framställer fragan, hvilken roll Ryssland borde spela i ett krig, som icke är hedrande för någondera af de stridande parterna. Vår press förmår i frågor, som angå den yttre politiken, döma mycket friare, än i de inre frågorna, och de sednaste ärens erfarenheter ha — som det är att hoppas — tillräckligt visat, att man i detta afseende icke kan göra denna press några grundade förebråelser. Detta åligger oss den förpligtelsen att städse visa moderazion, men å andra sidan att icke underlåta — af truktan för att icke vara enig med de officiella kretsarne — att behandla vigtiga politiska frägor, och detta äfven af det skäl, att de officielia kretsarne mycket sällan meddela publiken sina åsigter och beslut i vigtiga angelägenheter. Om regeringens beslut erfara vi vanligen först något, då de bringas till utiörande, och det skulle icke då gagna till något, om vi uttalade någon annan äsigt om saken än den, regeringen har. I denna stund önskar det ötvervägande flertalet af ryska folket nentraliteten, den fullständigaste neutralitet, utan uppställning af trupper vid den ena eller andra gränsen, och endast de åtgärder, som föreskrifvas af en klok försigtighet, skola bos oss sinna ett allmänt godkännande. Rysslands nuvarande ckonomiska Stallning år af den beskaffenhet, att hvarje krig, lika mycket af hvilken orsak man skulle börja detsamma, skulle åstadkomma en allmän rubbning i produktionen och föranleda en mängd bankrutter i bandelsverlden. Skäl till inblandning skulle efter all saunolikhet rätt snart förekomma, men vi vilja hoppas, att man endast fäster afseende på dem, först då de på intet sätt kunna undgås. Någon enda gång får man höra namnas nödvändigheten af den beväpnade neutraliteten. Men erfarenheten lärer, att den beväpnade neutraliteten mycket ofta ledt till deltagande i kriget, t. o. m. tvertemot den neutrala maktens önskan. Den beväpnade neutraliteten medför törst och trämst förökade rustningar och derefter atsändandet af obcervatiouskärer till gränsen. Den makt, på hvara gräns man uppställt dessa med gevår och kanoner utrustade observatörer, lägger vigt v 1 i sida göra detsamma. Melsan de mi annarnes kabinetter uppstär en tilltagande utvexling af noter, depescher, memoranda, deklarationer och audra produkter från de diplomatiska labor: torierna, och ju längre na strid v skarpare blir tonen i denna diplomatiska skrittvexling, desto häftigare törebråelserna, hvilka efterhand öxergå till hotelser. Dertill kommer, att den stora närhet, i hvilken de tvenne mot hv andra fiendtligt sinnade armderuna befinna sig gifva dem en omsider cöfvervinneig båg utt pröfva krafterna mot hvarandra, och då är den minsta gnista tillräcklig för att åstadkomma en explo. Allt detta kan lätt undgås, om man inskränker de krigi förberedelserna till det, som af försigtigheten bjudes. Ingen skall med rätta kunna sinua någon krigisk demonstration deruti, att man sätter gränsfastningarne i ett sådant skick, att de kunna motstå ett ansall. En större koncentrering af trupperna, som i fredstid ligga mera spridda; ten tillökning i armåernas effektiva styrka; en större I verksamhet i vapenfabrikerna och i anskaffandet jat krigstörnödevheter; ett förseende at krigsdeposterna med alla förnödenbeter till armeen — alla dessa rent defensiva ätgarder, då kriget har utbrutit i granuskapet, kan man hvarken kalia för en beväpnad neutralitet, eller demonstrationer, som skulle töranleda till en diversion. En observation jär äfven nödvändig, men dertill fordras ingalunda hela armökårer, och detta så mycket mindre, som lingen hittills haft itankarne att antalla os rike skall visserligen med stor ullfredsstallelse sc, att vi icke draga svärdet för Preussen, och dutta land bar alldeles icke någou rattighet att räkna på någon hjelp från pKouung Wilhelm r sjelf, att det nuvarande i kriget är en foljd al de alltlor lätt vunna segraruc år 1566, och han törutser, att Preussen nu icke skall slippa för så godt köp. Efter all sannolikhet förutsåg man detta redan vid atslutandet at Pragertraktaten. Lyckas det nu kabinettet i Berlin att qvarhålla de at Preussen gjorda annexioverns, så mäste vi siana oss u i att erkänua dem som en fait accompli; om det förlorar Rhengränsen, måste vi afven erkänna detta taktum. Frankrike har såkerligen n kastat sina ögon på Belgien: men Belgien har ett säkert stöd i Eugland. Ryssland har vi: H ligen år 1539 tillika med de andra maktern garanterat Belgiens sjelfständigbet; men d ålagger oss icke den förpligteken att beskydda detta land med vapen i hand. Utan att bortgatsa något at vår värdighet, kunde vi i sådant fall inskranka oss till en simpel protest, utan att öfv da gränsen af den strangaste neutralitet. De jder, då vi lade oss på hjertat det neapolita: kodungadomets intresseen allvarsame sys oss med de spanska o förbi utuu att kunna äterkomma. iska vestmakterna inå förändra sina granser så ycket de behaga; den ena makten må gerua upp sluka den andra och derefter uppelukas af , tredje. Allt detta törblitver tullkomligt lik; för en rysk regering, som är riktigt nationell. V ! äro så maktiga, att vi icke bebötva trukta en ut vidgning af vågon annan makt, med undantag a Preussen. De europeiska regeuternas geneolog och familjeförbindelser röra oss ännu mindre oci skulle troligen icke utötva något slags inflytand på andet af vår politik gentemot utlunder; t. l den stora ryska fomilj, som räknar 70 mill. mod 1. Aar Intagor tadsa don hönsta nlatsenu i garv