Jungfrun i Borgeby Slott. Inom Borgeby slotts ringmur, liksom utom densamma, var den litligaste rörelse till följd af den sveuska härens närvaro, som ökades al ständigt tillkommande nya afdelningar. Innanför rinemuren befunno sig de hästar och svenner, som tillhörde konungen och hans tvåhundra riddare, men Thord Carlssons och några af hans svenner, hvilka hörde till rännebaneret, befunno sig äfven der med sina hästar bundna invid stenkaret till slottsbrunnen. Men här blef något trångt, och då en af avennerna tog något väldsamt i en af de hästar, som stodo på ömse sidor om hans egen, blef denue häst retad och började stegra sig. Detta inverkade på de öfrige, så att det blef stor oreda och mycket buller vid brunnen. Då fick man med ens se herr Thords egen hingst, ett präktigt kreatar, hasfva slitit sig, och innan man visste ordet af, kastade han sig fram på gården bland riddarnes hästar. Ett par svenner lyckades dock snart få honom fast, men dervid märkte man, att han förlorat den dyrbara sköldbuckla, som var fastspänd framför bogen. Man letade öfverallt på gården, men fängt. Slutligen kom en af svennerne, som gått in mellan hästarne och sett öfver stenräcket omkring brunnen, att få se, huru något glittrade der nere på bottuen. Han kunde väl ej se, om det var sköldbucklan, men beslöt dock att gå ned i brunnan, och inom en handvändning bade ban bundit