Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1870, sida 2

Ii elden, bestod af 23 kanoner och ätskilliga mitrailleuser. Enligt de seduaste unnderrättelserna från Saarbriicken hade fransmännen ockuperat höjderna vester om staden och preussiska utposter stodo I fortfarande på höjderna midtemot i statidens grannskap. Fransmännen förlorade -Jenligt den officielle franske uppgiften 1 , lofficer och 10 man i aflären. Preussarne medgifva en förlust af 2 ofiicerare och 70 man, hvilken förlust de betrakta som obetydlig i hållande till de många kanoner fransmännen förde i elden. Den 2 Augusti gingo fransmännen vid Rheinheim, öster om Sarreguemines, öfver gränsen med en stark kolonn och öppnade mot de preussiske patrullerna en häftig tiraljöreld från hela kompanier, men utan annan verkan än att en preussisk bäst fick ett skrubbsår. Mot natten drogo si fransmännen tillbaka. Af de tyska berättelserna framgår öfverhulvud, att fransmännen förbruka ofantligt mycket chassepotpatroner med obetydliga resultater. Från fransk sida deremot omtalas underverk, som chassepotgeväret uträttat. Så berättas till ex., att enskilda franska soldater på 1, 500 alnars håll nedskjutit man efter man af Preussarnes utposter, medan tändnälsgeväret på detta afständ visat sig alldeles overksamt. De franska tidningarne påstå, att chassepotgevärets öfverlägsenhet öfver tändnälsvapnet förhåller sig som 18 till 11, eller, än mer, att medan -, chassepot kastar 9 kulor på 1,350 alnars håll, skickar tändnålsgeväret blott 5 12 på 750 alnars afstånd. Från Metz skrifves d. 29 Juli till Indåspendance: , Kejsaren har yttrat: fälttåget skall blifva långvarigt. Häri ligger till en del förklaringen af den langsamhet, hvarmed man går tillväga. Man vill, att allt skall vara i ordning; man går framåt, men med afmätta steg. Öfverstarne hafra ordres att icke låta en enda tjenstduglig man stanna efter. Man rycker beständigt framåt i tre linier med noga iakttaget af(stånd i enlighet med en plan, som säsges vara uppgjord af framlidne marskalk Niel. Flostorna och kustförsvaret. Amiral Forrichon och generalstabschesen Converais äro beordrade till den eskader, som skall operera i Nordsjön och vid Slesvigs vestkust. Pansarskeppen Taureau soch Rochambeau lära hafva särskildt fått till uppgift att angripa det fruktade preussiska krigsskeppet König Wilhelm, som ensamt stannat i Nordsjön, medan den öfriga preussiska flottan befinner sig i Östersssön. ,Rochambeau har 500 hästkrafter mer än ,König Wilhelm, men ett 2!, tum tunnare pansar. Chef för franska seskadern i Östersjön är amiral Pernholt (professor i nautik, astronomi och matematik vid marin-akademien). Enligt ett telegram till Wienertidningar ssruktar man i Berlin, att franska Östersjöflottan skall försöka en landstigning vid mecklenburgska kusten antingen vid Wismar eller Warnemiinde. En mängd arbetare äro ditskickade för att uppkasta skansar och strandbatterier. Svårt artilleri srån Krupps fabrik har skickats dit. ; Preussiska pansarskeppet Arminius har iden 2 dennes lyckligt inlupit i Elbemynsningen under förföljelse af ett eller flera franska krigsskepp. En stor mängd tyska handelsskepp utrustas med kanoner, för att deltaga i kustförsvaret. De kommenderas af kofferdikaptener. Att träfartyg kunna kämpa äfven med pansarskepp har amerikanske samiralen Farragut på det mest lysande sätt bevisat. I Danzig och andra hamnar nedläggas torpedos och spärras segelleden med stensyllda skeppsskrof. Strandbatterier uppkastas på alla hotade punkter. Den franska Östersjöeskaderns hufvudstyrka väntas först d. 10 till sin operationsplats. 14 större ångare, befraktade af franska regeringen och lastade med stenkol för Östersjöflottan, lågo i förrgår i Kjögebugten. Ännu en djers rekognoscering. Den af Edmond About skildrade öfverdådiga rekognosceringsridt, som några badensiska ryttare företogo djupt in på det franska området och slutade med handgemänget nära Niederbronn, är icke den enda tilldragelse, som vittnar om de tyska patrullernas djerfhet, då det gäller att skaffa sig underrättelse om fiendens ställning. En fransk tidning, Courrier du BasRhin, meddelar följande redogörelse för en af dessa rekognosceringar, hvilken egde rum just i nejden af samma Weissenburg, der den första, för tyskarne förmänliga drabbningen stod d. 4 dennes. Rekognosceringen skedde d. 26 Juli, innan staden och höjderna deromkring hade blifvit besatta af general DOuays division. , Courrier skrifver: Wissembourg (Weissenburg) d. 27 Juli. I går kringlopp ett rykte, att bajrare och badenser till ett antal af 600 man hade inträngt i Lauterbourg. Ryktet besannades. å Bachert i Wissenbourg, som ombesörjer depeschtjensten mellan Wissembourg och Lauterbourg föll på vägen i en bajersk patrulls händer och fördes till Candel (Rhenbajern). Der undersökte man depescherna, samt behöll två bref och tidningarne. Efter denna visitation blet hr Bachert återförd till Lauterbourg. Der betann sig då ett stort antal bajerska soldater och badensiska ryttare, som åto och drucko. De betalte för öfrigt kontant. När kuriren återvände från Lauterbourg till Wissembourg, genomletade tyskarne ännu en gång hans depeseher och gåfvo derefter hr Bachert en ryttare till eskort. Ryttarne följde honom till Scheibenbardt. I Tisdags förmiddag blef nytt allarm. En man frän altenstadt (fransk by, 1,500 metres frän Wissemboug) kom med andan i halsen till staden och berättade, att bakom byn stod en temligen ansenlig fiendtlig trupp, och att trettio ryttare med sabel och pistol i hand ridit genom Åltenstadt. De ströfvade ända till landtgårdarne på Geissberg och Sehofbusch, utan att dock på ringaste sätt förnärma innevånarne, hvarefter de ätervände till rhenbajerska gränsen. I går afton efter kl. 7 blef stor uppståndelse, och det i sjelfva Wissembourg. Husen stängdes. En folkhop, hvaribland, som alltid, många qvinnor och barn, rusar till Landauporten. Femton bajerska infanterister och bakom dem, på något afstånd, 25 ryttare göra mine af att vilja intränga i staden. De ha redan lagt hand på hr Louis Bollvagen, som skall tjena dem till vägvisare. I detta ögonblick anländer poliskommisarien hr Jeckel, som kraftigt uppmanar dem att icke gå in i staden. Tyskarne förklara, att de endast vilja aflägga ett vänligt besök och uppmana skämtsamt hr Jec-A. kel att visa dem stadens märkvärdi Å — Å o rr