Blandade ämnen, Några prosbitar ur det föredrag, hvarmed Malmö missionsförenings fjerde årsmöte öppnades Onsdagen d. 13 Juli 1870: Texten: ,, Vi äro allesammans syndare och hafva intet att berömma oss af för Gudi. Ur föredraget: ,,men, sier den naturliga menskan, ,,om vi sku ta de sau, sau sku vi ju rent å förtvifla, förlora förstaundet och blej galna! ,,Ja, visst ska vi ta de sau, visst ska vi förtvifla och blej galna och förlora förstaundet; Gud vill just sau! Förstaundet ä ju bara en Guds gaufva; och hvad gör de, om vi mauste förlora de, bara vi inna Honom! — — — — Förstaundsmenskan har en ginväg ill att komma till Gud; hon vill inte lauta honom Ira sej ner i helvetets djup, för si, djefvulen han i klok han; han vill föra na te himmelen — märk, Gud, Gud han önskar inte högre än föra menniskan te helvete. Hi, ja ä de inte konstigt? Men ni förstaur, att de ä te syndaaungrens djuvaste helvete och de vill inte den der förstaundsnenskan, för si djefvulen han hjelper henne fram å genstien te bättring; ja de blejr en bättring i wennes göring; hon lägger bort sina laster; hon tjäl och bedrar inte mera den fattige, ja, hon sör gödt, blejr en hederlig och bra menniska, ja, cristelig och religiös. Nau, dau ä ju allting bra, 1e; Nej, mina vänner, dä ä inte bra; de va meed ättre, om hon va den lastbaraste menniska i verllen, för se, dau kom hon fortare te nauden, dau ade hon inte att berömma sej au, utan sökte öfvarenauden. Ja, de å sau svaurt, förstaus, att öra detta, he? Men si, de kan inte hjelpas, ty lott genom röfvareoch horkone-nauden konna i komma te himlen — — — — — -— Lagen sier: ,du ska älska IIerran din iud af allt ditt hjerta! ,Ja, jag ska försöka, sier menskan. ,Ja försök, he! Men de ska vara strajs! ,De kan inte gau sau fort hellerMen du ha ingen tid att spilla, för si, du har tt betala alla dina gamla skulder. ,De gamla skulderna. sier du,ska jag betala om kan inte di va glömda, om ja börjar älska ud? ,He, noj, sier lagen, ,,visst ska du betala dem, au du vill hålla mej, dau kan inte Kristus stau ör den dasken — —. Vi förbigå med tystnad de öfriga uppbyggliga irorna, liknelserna samt historien om käringen, om heldre än att tala om helgelsen föreslagit — roligen den troende ,,föredragaren sjelf — att tala m ,va vi ska ha i oss och pau oss. At det anförda torde den värde talaren och ans ,, vänner se, att hans slutönskan gått i fullordan, kanske öfver hans förväntan: ,,hans ord afva blifvit förvarade i minnet på nägra, och essa anse det som en skyldighet att gifva en örre allmänhet del af det ,,kristliga sätt, hvarå issionsföreningen anno 70 öppnade sin sammanomst i rikets tredje stad. Uppmärksamma åhörare. (M. H.och S.-T.)