Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1870, sida 2

— Sigen mig nu ock höfdingarnes namn, så bar jag sett och hört nog — yttrade erkebiskopen. — I spetsen för skidrännarebannet gick Herman Berman, rännebaneret föres af herr Thord Carlsson och skyttebannet af herr Erengisle Nilsson. Niddarbannet står under konungens egen befallning och närmast under honom förer hans svåger herr Gustaf Carlsson befälet. — Gud och hans helgon håll sin hand öfver Danmarks land — utbrast erkebiskopen — konung Kristian befinner sig i Wilsnach, och innan han varder derifrån återkommande, kan hela Skåne ligga som en ödemark och Halland och Blekinge derjemte. — Dock kunde det förekommas! — invände riddaren långsamt och med tonvigt. — Och huru, . . . genom hvem? — Genom eder sjelf, herr erkebiskop . . . Om I beviljen konungen det samtal han begär, så lären I hålla Skånes öde i eder hand! Viljen I och Skånes allmoge gå honom tillhanda, så rädden I Skånes land. En stunds tystnad inträdde. Erkebiskopen reste sig upp och såg med en sorgsen, bekymrad blick på riddaren. — Helsen eder herre och konung — sade han derefter — att erkebiskop Tuve skall vara honom till mötes, der han så önskar, men sägen ock det, att, om konungen icke hafver något annat att säga, än hvad som I hafven sagt till mig nu, så skall han intet vinna af mig, ty aldrig skall min tunga tala eller min hand utföra något, som är ovärdigt Danmarks rikes erkebiskop! Dermed afskedade erkebiskopen konung Carls utsände budbärare, hvilken stannade en stund och såg efter den gamle mannen, liksom om han ej rätt fattat innehållet af hans ord. Så skyndade han med raska steg efter eorkebiskopen utför torn