Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1870, sida 2

med tomma vagnar. Sammanstötningen var förskräcklig: 7 man dogo på stället, och 3 dogo redan under transporten; icke mindre än 47 man, hvaraf 3 officerare, blefvo svårt sårade. Det berättas från Hamburg, att 90 å 100 fartyg redan den 23 Juli lågo färdiga att nedsänkas i Elbmynningen utanför Cuxhafen, så snart franska blokadflottan der visade sig. Neue Hannov. Zzeit. innnehåller: Det är en offentlig hemlighet, att här i landet existerar ett parti, som af traditionel hängifvenhet för sitt gamla konungahus icke kunnat försona sig med sakernas nya ordning, och dock synes nu hatet till fransmännen och kärleken till det tyska fäderneslandet hafva rådt på äfven detta parti. Tre bedersmän — grefve KuyphausenLitelsburg, grefve Wedel-Evenburg och v. FreseHinte — som man förut ansett som ledare af detta parti, ha frivilligt försäkrat på sitt hedersord, att de, utan att uppgifva sin hittills hysta åsigt, i det närvarande kriget skola troget tjena det tyska fäderneslandet. I en korrespondens från Minchen af den 23 Juli yttras: Från trovärdig källa kan jag meddela, att redan före de bekanta tilldragelserna i Ems, var i de tongifvande kretsarne i Paris kriget en beslutad sak. Man trodde sig endast hafva med Preussen at: göra; hos sydstaterna förutsatte man i värsta fall en sträng nentralitet, och man räknade betydligt på de depossederades bjelp. Sedan dessa förboppningar visat sig vara oriktiga, har man tillgripit det sista medlet i alliansfördragen. ENGLAND. Det af ,,Times offentliggjorda förslaget till en hemlig traktat mellan Frankrike och Preussen har trädt i förgrunden framför alla af dagens frågor. Det var betecknande nog, att hvarken Granville eller Gladstone vid frågans behandling i parlamentet yttrade det ringaste tvifvelsmål om förslagets äkthet. Knappast kunde det väl också tänkas, att ,, Times kunnat offentliggöra ett så ytterst vigtigt aktstycke, utan att man förut öfvertygat sig om tillförlitligheten af de begagnade källorna. De engelska tidningarne ha uttalat olika meningar, ehuru flertalet redan ifrån början trott på tillvaron af oftanämnde förslag. Daily News anmärker, att , England väl knappast skall kunna vidblifva sin neutralitet, om det omtalade aktstycket är äkta. Pall Mall Gazette! tillråder regeringen en beväpnad neutralitet. , Vi vilja icke — säger , Pall Mall Gazette — uppstämma klagolåt öfver försvinnandet af en hjertlig vänskap, på hvilken vi rätt aldrig trott; och så länge Frankrike ej gör försök att bringa till utförande sin plan mot Belgien, bör det faktum, att vi misstagit oss på kejsarens goda afsigter mot oss, icke åstadkomma någon skillnad i vårt förhållande till de krigförande makterna. Men vissheten om, att sådana afsigter hysas, tvingar oss att draga försorg om, det inga försigtighetsåtgärder underlåtas, som sätta oss i stånd att kunna möta kommande händelser med snabbhet och beslutsamhet. , Times yttrar om det franskt-preussiska traktatförslaget: DYVBvi befinna oss gentemot planen om delning och borttagande af konungariken, till hvilka intet liknande funnits i historien sedan det första kejsardömets tid. Den enhälliga meniagen i England skall understödja och återuppresaj Disraclis dom öfver dessa förslager: ,Utan att fästa afseende vid orsaken till eller de möjliga följderna af den närvarande konflikten, är den politik, sådan den i detta förslag blifvit antydd, sådan, att vårt land aldrig hvarken har godkänt eller någonsin skall godkänna densamma. I afseende på den franske kejsarens plan att annektera Belgien, yttrade Disraeli nyligen i underhuset: Belgiens tillintetgörande skulle under sådane omständigheter vara en förbrytelse, som vida öfverträffade Polens delning, enär fredligheten, moderationen, den konstitutionella ordningen och friheten i det belgiska konungariket mycket kontrasterar med de inre slitningar och intriger, för hvilka Polen var skådeplats. I en korrespondens från London af den 27 Juli heter det: De sedan flera dagar väntade aktstyckena öfver de diplomatiska underhandlingar, som hade föregått krigsförklaringen, föreligga oss nu omsider i gestalt af en blå bok å 77 sidor med 124 särskildta dokumenter. Något positift nytt innehålla icke dessa 77 sidor; men de uppfylla icke blott sitt ändamål: att visa, det den engelska regeringen från början till slut gjort allt för att bevara den hotade freden, utan de ådagalägga tillika, att äfven de öfriga europeiska makterna — specielt Österrike och Ryssland — gjort sitt till för att afvända krigsfaran. För öfrigt framgår äfven tydligt af de föreliggande depescherna, att Frankrike velat krig, att det från början arbetat på att finna en förevändning för krig ...Men å andra sidan finna vi till vår stora tillfredsställelse af de föreliggande aktstyckena, att grefve Bismarck från början genomskådat den franska regeringens verkliga afsigter och derföre rättat sina åtgärder derefter. ITALIEN. I det:a lands press har på den sednaste tiden en icko obetydlig omkastning i afseende på den fransk-preussiska konflikten skett till förmån för Tyskland. Ganska betecknande för denna förändring är en artikel i ,,Corriere, der det bland annat heter: Kriget år 1859 hade åtminstone ett upphöjdt