Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1870, sida 2

Nils, och så gick Thord. Han hade knappt aflägsnat sig, förr än herr Thure Thuresson infann sig hos Nils. Efter de förs a helsningarne började riddaren framkomma med sitt ärende och gjorde dervid icke synnerligt många omsvep. Han talade om konungens lättrogenhet och hans oförmåga att skilja mellan vänner och fiender samt hans grymma förfarande mot dem som han ansåg höra till de senare. Och efter detta tal framkastade han helt fritt frågan, hvad herr Nils tänkte om detta ärende, och om han ej efter allt hvad han måst utstå, sedan han under så många år troget stått konungen bi, vore hugad att förena sig med dem, som hoppades kunna gifva sakerna ett annat skick i Sveriges land. Nils hörde tyst och uppmärksamt på, men så fort han fann, hvarthän riddaren egentligen syftade, sade han tvärt nej. Dock, emedan riddar Thure talat till honom i den tro, att han i honom skulle finna ett villigt öra, ville han utveckla grunderna för sin vägran att på något sätt förbinda sig med honom och hans vänner, samt sökte öfvertyga riddar Thure om det förrädiska i hvad han sagt, men lofvade slutligen att förtiga allt detta, om riddar Thure å sin sida ville lofva att afstå från all vidare stämplan mot konung Carl. Detta var dock att tala för döfva öron, och riddar Thure, som tog det alldeles för gifvet, att en man, som blifvit behandlad så, som Nils, icke ett ögonblick skulle draga i betänkande att med svärdet söka skaffa sig hämnd och upprättelse, då denne gent emot konungen icke på annat sätt stod att vinna, fattade till en början Nils tal som ett bemödande att draga så mycken vinst som möjligt af sitt tillträdande till konungens motparti samt började förespegla honom hvilken makt i slott och län, som han till belöning kunde hafva att vänta. Härunder förrann tiden, och innan herrarne visste ordet af, var middagen på slottet slutad och