101 tertia 1. tt och annat från Gotland. (Bref till 2 För Preussen kunna vi icke hysa några sympatier — det är hufvudsumman at! den allmänna åsigten här på ön, såväl i Visby, som inuti landet. Det är icke min afsigt att från Visbys lugna Strandgata, der jag för närvarande slagit upp mitt högqvarter, besvära Er med politiska kannstöperier, men det är omöjligt att i dessa dagar alldeles undvika politiken. Här komma budskap med den subbaltiska telegrafen i hvarje timme, och dessa budskap, fastän de hittills icke innehållit mycket mera än att kriget verkligen är förklaradt mellan Frankrike och Preussen, mottagas med det lifligaste intresse. Man synes vara öfverens derom, att sranska regeringens krigsförklaring kommit temligen omotiveradt, och man kan ej dölja för sig, att kriget är en ny räddningsplanka för kejsardömet, som trots d. 2 Januari och trots det lysande resultatet af en väl anordnad folkomröstning dock känner, att det står på klena fötter, såvidt det ej kan vända nationens uppmärksamhet åt annat håll, och göra sig sjelft populärt genom att vädja till, nationaläran, d. ä. i detta fall ,,nationalfåfängan. Om detta är man temligen öfvertygad äfven här på ön, men likväl höjes icke en enda röst till Preussens fördel. Gutar och sastlandsfolk, som komma hit öfver, uttala sig med stor enighet för Frankrike och mot Tyskland. Det franska kejserliga systemet känner man nog, men man känner äfven det kungliga preussiska och man finner det sistnämnda en smula värre än det förra. Och dessutom: Frankrikes folk är svensken alltid kärare än det tyska folket, äfven om man alldeles icke tager deras styrelser i betraktande. Das heilige Preussenthum kan hos oss ej finna några sympatier, synnerligen sedan det visat sig, att det ej förer annat än våld i skölden och att ingångna förbindelser träckt trampas under fötterna just af den makt, som alltid koketterar med att vara en ,,Biedermann och dertill en af Guds egna utvalde. I Alltnog — ,lefve Frankrike! heter det! är. Jag önskar för Handelstidningens sare försöka skildra det närvarande Got-! land, så godt en sådan skildring låter sig! göra efter endast en kort vistelse här och: i blott några få spalter, och då måste jag! först omnämna, hvad man här tänker om händelserna på det europeiska fastlandet. Jag har sedan någon tid icke varit i tillfälle att se något nummer af Handelstidningen, men från annat håll har jag försport, att tidningen uttalat sig mycket! oförbehållsamt för Preussen. Aktning för hvarandras öfvertygelse är ju edert rättesnöre, och derför är jag viss, att Handelstidningen icke underlåter att gifva sina läsare del äfven at andras åsigter. Hvad g här ofvan vidrört, är icke brefskrifvaus privatådigt endast, utan uttrycket för en här allmän opinion, med hvilken det ej är svårt alt komma underfund, då man ser och bör sig om något i stad och på land. Man börjar vakna här på Gotland, och det kan också vara på tiden. Det är icke; krigsryktena, som väckt gutarne till lif. Med kriget är man visst icke belåten, men i man hoppas att Sverige skall kunna blifva neutralt, och att Gotland således äfven får i fred tänka på sin utveckling. Skulle dock ofrid komma, är guten en svensk i man, det behöfver jag väl icke särskildt påpeka. För några dagar sedan lästes ett; obetänksamt yttrande af en insändare i! ,Visby-Posten. Der stod att , Sverige, om olyckan att förlora en provins en gång skulle drabba detsamma, med afseende på dess framtida sjelfbestånd lättast skulle kunna undvara just Gotland. Detta yttrande, hvilket fäldes i den nu pågående jernvägsstriden, hvarom mera längre fram, väckte mycket ond blod här och motvilja mot den förmodade, för öfrigt högt aktade insändaren. Hans antagonist i Jernvägs frågan svarade i ,,Gotlands Tidning, att han hyste den tron, det Gotland genom sitt läge såsom en framskjuten förpost mot öster och genom vigten af några dess öträfkliga hamnar och deras betydelse r neutralitetens bibehållande vid ett större europeiskt krig skulle i politiskt hänseende kunna anses såsom en af Sveriges aldra vigtigaste provinser, samt att han icke väntat sig att få höra af någon verklig svensk, aldraminst af en gotlänning, det påstående tramkastas, att Sverige lättast skulle kunna undvara just Gotland. Att allmänna opinionen ger den sistanförda åsigten rätt, kan man snart finna. 2— . 444 —