Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1870, sida 2

det de hessiska, wiirtembergska och badenska trupperna tillsammans utgöra c:a 1!; armekår. Utom dessa armåkärer finnas äfven ersättningstrupper och landtvärn som besättningsmilitär. År 1866 mobiliserades en del af de sistnämnde trupperna, och bl. a. bildades deraf den Mihlberska reservarmkåren. En del af ersättningstrupperna användes då till bildandet utaf storhertigens af Mecklenburg reservarmekår. Ett liknande användande at dessa trupper kan visserligen väntas äfven i detta krig. Från Mannheim skrifves den 25 Juli: Krutkammaren under vår präktiga Rhenbro har blifvit fylld, på det den vid fiendens framryckande skall kunna sprängas i luften. Förbindelsen med andra stranden genom ångfärjorna har blifvit instäld. Fästningen Landau har den 23 Juli blifvit förklarad i belägringstillstånd. I den kungliga befallningen härom ålägges det kommendanten att afvisa ,,alla onyttiga konsumenter, fremlingar och misstänkta individer. Enligt de i Preussen gällande allmänna bestämmelserna för inqvarteringen kommer det i medeltal 1 man på hvarje inkomst af 500 th. Man har beräknat, att firman Rothschild i Frankfurt — för så vidt det är möjligt att göra ett öfverslag öfver dess inkomster — efter denna skala skall få 4 å 5 regimenten i inqvartering. Under de östra armökårernas marsch genom Berlin har inqvarteringen dagligen belupit sig till 90,000 man. Franska flottan. Under kejsarinnan Eugenies besök den 24 Juli ombord på den franska pansarflottan i Cherbourg förevisades för henne eskaderns fartyg af v. amiral Bouet-Villaumez, som derefter yttrade till kejsarinnan: Madame! I det ögonblick, då vi stå i begrepp att lätta ankar, har E. M:t velat bringa oss en sista helsning ombord på våra fartyg, hvarföre vi bringa eder vår tacksamhet. Vi äro vanda att se vår kejsarinna hos oss öfverallt, der det är en fara att trotsa, och vi behöfva blott följa hennes ädla exempel i den strid, som förestår. Vår roll skall bli mer anspråkslös än den, som är tilldelad våra bröder vid armåen, men icke heller vi skola glömma, det vi ha att hämnas Frankrikes kränkta värdighet, i det vi sluta oss fast omkring den kejserliga familjen. Letve kejsaren! Lefve kejsarinnan! Lesve den kejserlige prinsen! Officerare och manskap besvarade dessa ord med entusiastiska hurrarop, och sedan kejsarinnan hade tackat amiralen med några hjertliga ord, uppläste hon med rörd stämma, men med energiskt uttryck följande proklamation, som kejsaren hade uppdragit henne att meddela eskadern: 5Öfficerare och matroser! Oaktadt att jag icke är ibland eder, skola dock mina tankar följa eder på de haf, der I nu skolen ådagalägga edert mod. Den franska! flottan har ärorika minnen; den skall visa sig värdig det förflutna. Då I långt ifrån fäderneslandets jord befinnen eder gentemot fienden, tänken då på, att Frankrike är med eder, att dess hjerta slår med edert, och att det nedkallar himlens beskydd öfver edra vapen. Under det I kämpen på hafvet, skola edra bröder af landtarmåen strida med samma kraft för samma sak som I. Understödjen hvarandras sträfvanden, och de skola bli krönta med samma lyckliga resultat! Dragen nu bort och visen med stolthet våra nationella färger. Då fienden ser den trefärgade flaggan svaja från våra fartyg, skall! han tå veta, att öfverallt förer trikoloren i sina veck Frankrikes ära och skyddsande med sig. Napolcon. Kejsarinnan betonade särskildt de sista orden i proklamationen och var knappt i stånd att dölja den rörelse, som gripit henne. På lefveropen svarade hon med att trycka amiralens hand. — Efter denna scen, som skildras mycket teatraliskt i de franska bladen, gaf hon ombord å ,1a Savoye en frukost för de högre sjöofficerarne, seglade sedan förbi de till eskadern hörande skeppen samt besåg arsenalen och andra flott-etablissementer. Kl. 712 reste hon genom staden och helsades med entusiasm, men ej med salut, ty hvarje sådan hade hon undanbedt sig, emedan vallt krut nu är bestämdt för Preussen. Kejsarinnan skall hafva haft det utan tvifvel riktiga yttrande, att ,,en fred, som underskrefves efter ett nederlag, skulle blifva den napoleonska dynastiens sall. Tyska kust-försvaret. Från Hamburg skrifves, att redan den 23 Juli lägo 90 3 100 mindre fartyg färdiga att sänkas i Elbmynningen utanför Cuxhafen, så snart franska blokadslottan visade sig,