Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1870, sida 1

till konungens svenner? — sporde åter Nils, som var lugnare än herr Thord och derför spanade vidare omkring än denne. — Jo väl, jag sade honom det, men han ville tvinga mig att blifva sin man, och då jag sade nej, ty jag byter icke gerna om herrar efter andras vilja utan efter min egen,...när jag sade s så blef jag fängslad, så länge sartyget låg i viken. ö — Och jungfru Iliana? — sporde Thord. — Jungjrun behandlades som en stolts jungfru egnar och anstår — svarade den forne sjöröfvaren -och när vi väl kommo ut till sjös igen, så fick jag äfven min frihet, och fick gå och göra hvad jag behagade. Då kom jungfrun en dag till mig och sporde mig, hvem jag var och hvart jag skulle hän... Det var några ögonblick, innan trenne krämarefartyg kommo i sigte, hvilka herr Magnus genast började jaga och äfven lyckades bemäktiga sig. Stolts jungfrun hann knappt höra mitt svar och att jag ärnade med det första återvända till Sverige, förr än hon måste skynda under däck, och sedan bade ti icke seglat långt, så timade olyckan. — Olyckan? — utropade Thord och Nils med en mun. — Ja — fortsatte Jösse — jag tänkte, att derom stod taladt i brofvet ... Herr Magnus blef ötverfallen af ett stort lybskt krigsfartyg, och efter en het strid blef han tagen till fånga med alla sina män, ban hade väl sina tvåhundra män ombord. — Guds död, Jösse Bosson! — utbrast Thord, men Jösse skyndade sig att tillägga: — Den faran är redan öfverstånden, ty medan jag nu vistades i Lund på vågen uppåt Sverige, fick jag höra, att konuug Kristian, så fort han kom åter från sin kröningsfärd till Norge, skyndat att lösa ut herr Maguus, som står i stor gunst hos honom, och äfven jungfru Iliana lärer