Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1870, sida 2

de i belägringtillständ försatta distrikten Kriminalrattens dom mot litteratö srerne Topsöe och Damkjer lärer, berätta , Dagstelegrafen, komma att å det offent Iligas vägnar öfverklagas i högsta dom stolen. Göteborg den I Augusti. Göteborg ser åter inom sina murar för samladt ett första nordiskt möte. Åte har ett stort antal män från de tre brö. draländerna Norge, Danmark och Finland här stämt möte för att gemensamt med svenska bröder diskutera frågor på kulturens område. Det är denna gång skolans män, som möta hvarandra, och den ifver hvarmed inbjudningen blifvit emottagen, bevisar, att de nordiska solken känna alltmera, solidariteten af deras bildningsarbete. Sverige utgör den naturliga mellanlänken mellan de länder, hvilkas män nu helsat hvarandra från andra sidan Kölen och Sundet och från andra sidan Östersjön. Och inom Sverige är Göteborg, genom sitt läge, kalladt att utgöra mötesplatsen för de tre skandinaviska folkens delegerade. Vårt samhälle kan ej annat än känna sig hedradt af de talrika gästbesök, som nu kommit detsamma till del, och bjuder de resande välkomna. Måtte deras vistelse här vara dem angenäm, och måtte de, efter slutadt meningsutbyte rörande de vigtiga ämnen, som föreligga till behandling, och efter en vänskaplig samvaro, återföra till sina hemländer ett behagligt minne af deras besök i Göteborg och en lifvad håg att verka i deras mödosamma och ansvarsfulla kall! Och måtte de så hos sina lärjungar, hos den ungdom, som skall en gång bestämma ländernas öden, väcka och underhålla kärleken till den gemensamma nordiska stammen, hvars skiljda bildningsgrenar sträfva alltmer att sammansluta sig till en krona! Till Napoleon I:s krigiska snille hörde hans förmåga att i sina proklamationer till armen inlägga några korta fraser, som voro egnade att gripa sinnena och upptända känslor af en viss enthusiasm hos soldaterna. Napoleon III har nu utfärdat sin proklamation till 1870 års Rhen-arm, men man återfinner der föga af den förste Napoleons ansats i orden. Här säges på förhand att kriget blir långt och besvärligt, ,men intet öfvergår den sega kraften hos soldater, som kämpat i Afrika, på Krim, i Italien och Mexiko. Och något mål för kriget, som kunde hänföra, utsättes icke. Indast i förbigående nämnes: ,,att frihetens och civilisationens öden bero på vår lycka. Frihet och civilisation — det är höga idber. Men skulle de verkligen bero på de franska vapnens framgång? Har kejsar Napolen då vårdat friheten i sitt eget sköna Frankrike? Hans historia från 1852 till 1870 års början lemnar icke något jakande svar till den frågan. Under hela denna tid var den konstitutionella friheten endast en skuggbild. Föreningsfriheten har varit alldeles undertryckt. Tryckfriheten har varit belagd med tunga fjettrar, och den kommunala sjelfstyrelsen har legat — i prefekternas händer. Lägg härtill, att undervisningsfriheten varit fortfarande uppoffrad åt prester och munkar, samt att den centraliserade förvaltningen förlamar den borgerliga friheten i alla riktningar — och vi veta då i sanning ej hvilken ,fribet kejsar Napoleon vill bjuda Europa på. Och månne ej, utomdess, kriget framkallats just af den omständigheten, att Erankrike börjat alltför ifrigt återfordra denna frihet, som det varit sedan ett tjugutal af år beröfvadt? .Civilisationen — välan, utan tvifvel ntager franska folket här en hög ständpunkt. Men månne Tyskland står dervid illbaka? Månne ej fastmer bildningen, våde hvad den grundliga vetenskapen och den allmänna bildningen angår, här nar sina bästa bopålar? Huru civilisatioens öde kan bero på Tysklands krosande är alltså åtminstone för oss mycket vårt att förstå. ; Det är emellertid sägnesamt att förnimna, det sådana ord behöfva användas i ippropet till den franska armen, såvida le ej snarare afsett att verka på det huropa, som betraktar händelserna. Liga häri löften, att kejsaren vill, efter vun-II en seger, befrämja Frankrikes frihet och t ivilisation, d. v. s. göra allvar af det)! amla löftet om ,, byggnadens bekröning,s å har man blott den önskan, att löftena nå blifva uppfyllda. Ty det är tid på tt de det blifva. 8 — 8 Stockholmsposten — en tidning, uppatt, såsom man känner, för att förelysa k en öfriga pressen med exempel af god I on — hade ej aktat för rof att påstä,I et Handelstidningen , medvetet framkatade orimliga beskyllningar mot bäde su yndigheter och enskilda, naturligtvis blott sl t godhet och för att sätta dem i till-s ille att vederlägga de sanningslösa upp-ss ifterna, och detta förfarande var hos H.-I. ke en tillfällig förbrytelse, utan ett 8sem, ,en metod att redigera tidningar. k