Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1870, sida 3

Blandade ämnen. Dyrbart omslagspapper. Från Köpenhamn berättar Dagens Nyheder en egendomlig historia, som nyligen lär hafva passerat derstädes: För kort tid sedan infann sig en man på polisstationen i Pilestrede med ett ark couponer, för att på sin broders vägnar efterhöra, om dessa hade något värde. Brodern, som var hökare, hade användt en del liknande ark till inpackning af fläsk och smör till sina kunder och det ehuru arken voro märkta ,Krelitforenings Obligationer. Ötverbriogaren hade emellertid af en händelse fått se dem, och då han trodde, att det icke hängde riktigt tillsamman, föreslog han att visa polisassistenten dem. Det visade sig, att det medförda couponarket, som var tränklippt obligationen, var ett verkigt värdepapper, på hvilket endast couponen från sista Juniterminen saknades. Assistenten tog nu saken om hand. Hos hökaren fann han en mängd liknande ark till ett icke obetydligt belopp, och hökaren be ättade vidare, att han någon tid användt detta sl ill i ning, specielt hade han insvept ett som han sålt till en obe i ett ar! asdelningar voro märkta 20 Rd, hvaraf framrick, att en obligation på 1,000 Rbdr bl. a. gått förlorad. Genom att höra efter hos några at kunderna, återfick man en del ark. men flera voro dock spårlöst försvunna. Af hvem hökaren köpt dem, kuude han icke erinra sig, då han nästan dagligen köpte makulatur. Man vände sig till kreditkassan och fann då. att de ifrågarande obligationerna och flera andra voro noterade på en hökare C. S:s namn; men en hökare med detta namn fanns, så vidt man visste, icke. Man tänkte redan på att tillkännagitva detta ovanliga fynd, för att, om möjligt, få reda på egaren, då en dag helt oväntadt infann sig en 60 års gammal man hos assistenten. Han berättade, att han fordom varit dräng och tjent i många år och att han nu i all tarflighet lefde af sina räntor; han hade hört omtalas fyndet af couponarken och trodde, att de voro hans. Han var nemligen C. S., som för en 10 år tillbaka fått borgarebref som hökare, men för öfrigt aldrig begagnat sig deraf. han egde obligationer af omnämnda slag och hade frånklippt couponerna och gömt dem på ett annat ställe i sin bostad, för att icke mista både obligationer och couponer genom en oförutsedd händelse. Vid undersökning i hans hem påträffades alla obligationerna till de de funna och saknade couponerna; men hurn hade couponerna kmmit bort? Den gamle upplyste, att han höll rent o. s. v. i sin bostad, och att ingen främmande kunde dit inkomma. Assistenten och gubben gingo tillsammans till hökaren, och vid närmare påseende igenkände hökarens hustru i gubben den person, som sålt ifrågavarande couponark. De hade nemligen varit inlagda mellan gamla tidningar i en låda, den gamle hade tagit hela bundten och således sålt frukten af ett helt lifs arbete som makulatur! Trots allt, hvad assistenten lyckades rädda, har dock ett för gubben ganska betydligt belopp gått förloradt, ty kreditkassan kan icke inlåta sig på att utbetala den mot couponerna svarande summan. Följderna af kriget. De ryktbara passionsskådespelen i Ober-Ammergau i Bajern ha också fått lemna sin tribut till kriget, ty Kristus, Petrus och en af röfrarne — de i passionsspelen medverkande — ha måst inträda i bajerska armåen. Svenskt tjenstefolk i Tyskland. Från Hellweg i Vestfalen skrifves i Elberfelder-Zeitung: ..Under de sednaste veckorna hafva innevånarne i Hellweg tid efter annan blifvit genom tidningarne underrättade, att transporter af svenskt tjenstfolk skulle ankomma till Unna. På bestämda dagar hafva också transporterna ganska riktigt anländt under ledning at vederbörande agenter, hvilka på förhand stämt möte i ett visst värdshus med landtbrukare och andra, som kunde vara i behof af tjenstfolk. Dessa som tjensthjon införskrifna menniskor, ofta ända till trettio af begge könen i en sändning, deribland damer med chignouer, sidenmantiljer. parasoller o. 8. v., införas i ett särskildt rum, och landtbrukaren eller borgaren utser ur hopen den individ, som faller honom bäst i smaken — alldeles som man gör sitt val i afseende på en handelsvara — betalar agenten hvad han begär i ersättning för trakt m. m. (15 till 30 thaler), öfverenskommer med bjonet om en årslön och är dermed vorden dess herre, åtminstone för någon tid. En stor del af dessa tör svenska tjenstbjon utgifna individer ha dock aldrig förrättat dräng-eller pigsysslor. Så har brefskrifvaren sig bekant, att en flicka, som redan en månads tid varit hos ett herrskap härstädes, och för hvars erhållande detsamma, åÖrslönen oberäknad, fått utbetala 20 thaler, icke ens kunde skala potatis. En sjandtbrukare hade på samma sätt tagit en betjent,