Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1870, sida 2

Gäteborg den 30 Juli. Händelserna hafva gifrit oss rätt tidi gare, än vi sjelfva väntat. Kejsar Napo leon, ropade man, var förkämpen för na onaliteternas rätt och folkens sjelfbestäm ning; det var också derföre han var för svararen af;Danmarks rätt att återfå Nord slesvig, hvarom Preussen, på hans yrkande J måste införa en paragraf i Pragerfreden Det frisinnade Europa, och framförallt der sskandinaviska Norden, borde alltså önsk: honom seger och framgång åt hans plane; ssentemot de tyska våldsbragderna. För vår del hafva vi aldrig kunnat skåda Napoleon III:s handlingssätt i denns dager. Ty mot honom talade här alltför mycket tvenne handlingar, hvilka betyda mer än ord: den ena annekteringen af Sa vojen och. Nizza, den andra expeditionen till Mexiko, hvilka ej kunna borträsoneras. Men ännu kraftigare bevis skulle lemnas på kejsar Napoleons ringaktning för just folkens sjellbestämning och nationaliteternas berättigade anspråk, då verlden plötsligt öfverraskades, genom tidningen Times, med upptäckten af en för ganska kort tid sedan bedrifven underhandling mellan Frankrike och Preussen, hvilken gick ut på ingenting mer eller mindre än att Frankrike ville erkänna alla Preussens landvinningar (således också Slesvig), blott det sednare landet ville hjelpa Frankrike att tillegna sig Belgien och Luxemburg. Man tvistar ännu om tillförlitligheten af denna uppgift, ehuru den, såsom man kunde förutse, till alla delar bekräftas från I Preussens sida, hvaremot man tydligen å den franska befinner sig i en mycket besvårad ställning. Den förra regeringen har i sin ,Correspondance de BerlinAKtit införa det förslag till traktat, som hr Benedetti med egen hand uppsatt. Detta förslag lyder sålunda: å 1. Frankrike erkänner de af Preussen i kriget 1866 gjorda erötringar samt alla de förbållningsorder, som äro eller Sednare blitva utfärdade för upprättandet af nordtyska förbundet, och förpligtar sig att lemna sin bjelp till dess upprätthållande. 8 2. Preussen förpligtigar sig hjelpa Frankrike att få Luxemburg och skall för den skull inlåta sig i underbandlingar med konungen af Holland för att förmå honom att afstå Luxemburg mot ersättning på annat sätt. För att göra denna transaktion lättare, skall Frankrike åtaga sig omkostnaderna derför. S 3. Frankrike skall icke motsätta sig en union mellan nordtyska förbundet och de sydtyska staterna; denna union skall baseras på ett gemensamt parlament, men de särskilda staternas suverånitet skall dock respekteras på ett passande sätt. 5 1. För den händelse omständigheterna förameda Frankrike att låta trupper ivmarschera i Belgien eller att eröfra detta land, skall Preussen understödja Frankrike med sina vapen till lande och vatten emot enbvar makt, som i denna anledning förklarar Frankrike krig. 5 5. Till säkerhet för utförandet af ofvanstående bestämmelser sluta Frankrike och Preussen en offoch defensiv alliance och garantera inbördes hvarandras besittningar. Sjeltva konceptet till detta förslag uppgifves vara förvaradt i nordtyska förbundets utrikesdepartement. Correspondance upplyser ytterligare, att redan före kriget 1566 bade Frankrike erbjudit Preussen en allians och lofvat törklara Österrike krig samt anfalla det med 200,000 man, derest Preussen ville afstå åtskilliga landsträckor på venstra Rhenstrauden? Preussen hade då inskränkt sig till att afvisa Frankrikes anbud, utan att bekantgöra dem. Såsom man af det i gårdagens Hand.Iid:n införda telegram erfarit, har grefve v. Bismarck underrättat Englands utrikesminister derom, att det af Times meddeade aktstycket varit authentiskt, en förförklaring, som var att emotse, då det var tydligt att Times just emottagit den famösa handlingen från Nordtyska utrikeskabinettet. Grefve v. B. lolvar att derjemte öfversända texten till ett anbud, som Sjordes Preussen 1866, då Frankrike erbjöd sig att lemna sin nuvarande fiende 200,000 man bjelptrupper mot Österrike, vida Frankrike erhölle en landvinning nellan Rhen och Mosel. Med rätta anmärker förbundskanslern, itt det är osannolikt, det Frankrikes milister, hr Benedetti, kunnat framstä la, vid lika tillfällen, sådana förslag, utan att kejsaren varit derom medveten och dertill amtyckt. Att nu vilja frikalla kejsar Naoleon sjelf från delaktighet i dessa plaer vittnar om mycken oskuld eller blindet, huru nedslående och vemodigt inryck saken än må göra ,på Frankrikes nånga vännern. För vår del hafva vi eji den upptäckta lanen funnit någouting annat förvånande, n att det funnits ett skriftligt dokument i aken. Men här har tydligt den sluge hr Beneletti latic af grefve v. Bismarck locka sig ill att begå en stor oförsigtighet. Saken har emellertid en mycket allvaram sida, och den ligger uti det intryck nderrättelsen kommer att göra på Eogends regering och folk. Man känner de p tora sympatier drottning Victoria redan yser för Preussen, och det torde ej vara nga steg från den stämning händelsen ste verka i England till ett uppträdane i handling, särdeles om kriget skulle; örja olyckligt för Tyskland. England kall då fråga sig, huruvida dess intressen låta det att overksamt åse Tysklands ( ufvande och Frankrikes maktutvidguing, varunder så farliga planer, t. ex. Bel t iens eröfring, m. m. gömma sig. Hars( 9 yskland väl blifvit paralyseradt, skall Engind hafva vida svårare att motverka dessa laner, och då skulle man åter erhålla en ansysk hegemoni i Europa, hvars bittra 3 ukter Napoleon I lät denna verlsdels naoner smaka i fruktansvärd grad. c En sådan sakernas vändning ligger allt3 r mycket inom möjlighetens område, att A en förtänksam politik bör hafva den ppmärksamt för ögonen. Och hurudan efve vä Nordens ställning ; om edan IT