Times ett bref, hvarur vi meddela följander Så vidt en fremling kan döma af egen erfarenhet, handhafvas nu de franska jernvägarne för krigets ändamäl med en sällsynt fullkomlighet i organisatjon, när man betänker, hurdå skyndsamt den kommit till stånd. Kriget med Preussen har visserligen länge betraktats som afgiord sak och länge varit med den omserg förberedt, att de noggrannasto beräkningar blifvit gjorda beträffande det antal trupper jernvägarne kunde samla i ett ögonblick på preussiska gränsen. Men en sak är att bringa ett system till fullkomlighet på papperet, en annan att lika fullkomligt praktisera systemet, och fransmännen förtjena sannerligen alla loford i begge hänseendena. Under dygnets 24 timmar följa hvarandra bantåg af ofantlig längd med största snabbhet och korsa hvarandra, når de hunnit nära gränsen, för att föra trupper till de olika anfallseller observationspunkterna, utan att jag sett det ringaste spår af slarf eller oreda. Allt går så metodiskt, som om den nuvarande anordningen vore den gamla och vanliga. Men äfven preussarne berättas hafva en beundransvärd jernvägsorganisation för krigstider, och lära haft äfven don att tacka för sin snabba seger öfver Österrike, som vanvårdat dennä del af nittonde århundradets strategi. Bantåget från Strasburg var i dag (d. 20) öfverfyldt med personer, som jag i anseende till deras otympliga och pojkartade utseende trodde vara rekryter, men som, efter hvad jag sedan erfor, hörde till reserven. Nästan alla buro bluser och sågo ut som nyss tagna från plogen. Det hafva de ock blifvit, men att de gå utan motsträfvighet i kriget, är tydligt nog. Entusiasmen må till en viss grad vara konstlad — ty många goda medborgare veta intet bättre sätt att visa sitt fosterlåndssinne än att slå vin i soldaterna — men bluserna gjorde intet annat under hela vägen än upphäfde anti-preussiska rop. De skreko: ned med Preussen! till Berlin! så att sjelfve Bismarck borde darrat.. Min kupå innehöll en sällsam passageraresamling: en dyster konskriberad, som sökte sig en legokarl, en kejserligt sinnad krigisk rentier, som oupphörligt diskuterade med två republikanskt sinnade köpmän, som voro våldsamt tillgifna freden; två engelska officerare, som kommit för att se kriget på nära håll, och en parisiska, som klagade öfver sina förluster vid Badens spelbord ... Utan tvifvel är kriget ganska populärt i Frankrike, men icke förty har jag träffat en stor mängd fransmän, som i starkaste ordalag fördöma det. Också borde mer än en krigsminister kunna bli fredligt stämd, när han öfverallt möter dessa män och gossar, ryckta från sin verksamhet, ofta lemnande hjelplösa föräldrar bakom sig, för att stympa och stympas, döda och dödas. Pekande på bluserna anmärkte en passagerare: j5de se ut som en hoppackad fåärskock ... ,Och skickas som får till slagtbänken-, tillade en annan ... Min dystre konskriberade återfann jag sedermera i matsalen å ett hotell i Nancy. Men nu var han i bästa lynne, ty han hade funnit en lego karl, som ville taga musköten i hans ställe, och som han nu medförde till supåen. Karlen såg ut som en tok, liknade mer en apa än en menniska, men glänste af stolthet öfver att bli utpekad som en bland dem, hvilka gå i fält. — —