Article Image
Svenska industriariiklar i Rio Janeires Dag. Nir innehåller ett sakrikt bref från Rio Janeiro, hvaraf vi taga oss friheten återgifva det hufvudsakliga: I dag, yttrar bresskrifvaren, vilja vi hufvudsakligen hålla oss till det aflågsua Brasilien och enkannerligen till Rio de Janeiro. En främling i denna stad frapperas genast af att der finna ett icke så obetydligt antal svenska industrialster. Så t. ex. finner han veritabel svensk punseh på alla finare restauranter och förfriskningsställen vid de mera trafikerade gatorna, såsom Rua Direita (Långa gatan), Rua do Öuvidor (Guldgatan m. fl. Punschen importeras på buteljer och tages från hrr Gederlunds Söner i Stockholm och Dahlgren i Göteborg samt säljes för 3 millereis (5 rdr 50 öre) pr butelj och 300 reis (55 öre) pr glas. g En annan i Rio förekommande svensk exportartikel är Jönköpings säkerhetständstickor. De säljas på gator och promenader af kringvandrande negerungar under ett oupphörligt skrik af: Suecia phösphors (svenska tändstickor). Beklagligtvis bedrifves dock exporten från Sverige med denna vara på-samma opraktiska sätt som med de flesta andra i Rio förekommande svenska produkter. Den skeppas nemligen först till England och sedermera derifrån till Brasilien — naturligtvis på dessa båda ställen belagd med hög tull. Töljden blir, att England i första hand tillgodogör sig vinsten. Afver bli stickorna genom denna dubbla förtullning ojemförligt mycket Årt och således äfven afsätiningen af dem mycket mindre, än om de direkt skeppades på Rio. Vidare finner man i Rio en annan bekant från Sverige, nemligen Malmö medicinsk-aromatisk kryddtvål. Den är dock nu försedd med en etikett, hvarpå står Suecia Sabon (svensk tvål) samt en från svenskan till portugisiskan öfversatt beskrifning. Den kostar i Rio 1 millereis (1 rdr 83 öre) pr t., 5 för 6 st. och 8 för 12 st. (Priset i Sverige är, som jag tror, 20 öre pr st., då den såsledes är nära 10 gånger dyrare i Rio). AlarndhSom sker öfver Hamburg, bedrifves af bokhandlaI ren Lemmert. Skeppshandlaren Carlson Co., Rua Direita 91; i Rio har börjat importera den s. k. Karlstads konserverade lax, hvilken ditkommer i hermetiskt i tillslutna blecklådor. Den kostar i Sverige 90 öre, men säljes i Rio för 3 millereis (5 rdr 50 öre); således med en ganska vacker förtjenst. I sammanhang härmed vilja vi påpeka en annan vara; som dit importeras i ganska stor mängd, och som Sverige mycket väl skulle kunna tillgodogöra sig. Det är inkokt lar, som förvaras i flaskor och som nu importeras från England. IIvarje flaska innehäller blott två bitar, hvilka efter flaskans öppnande genast mäste förtäras, ty i detta heta klimat sker förruttnelsen på otroligt kort tid. Laxen är beredd på samma sätt som hos oss, men anses i Brasilien för en stor läckerhet och kostar 2 millereis (3 rdr 66 öre) pr flaska. Svenska jernoch trävaror ha hittills ej haft någon synnerlig afsättning i Rio. Engelskt och belgiskt jern föredrages såsom billigare, ehuru det svenskas godhet till fullo uppskattas; handeln med svenska trävaror bedrifves för det mesta utan all urskiljning och är alltid beroende af mäklarnes på platsen godtycklighet. I Brasilien drickes allmänt norskt öl. Det har helt och hållet utträngt det engelska och förekommer på försäljningsställena under namn, heder och värdighet af , Svenskt öl från Kristiania. Flaskorna äro af samma modell som de s.k. ,,norska slaskorna, hvilka mig veterligt endast tillverkas hos brukspatron Ludv. Andersson, Karlstad och Liljedal. De äro utmärkt väl korkade, ombundna med ståltråd, hartsade, öfverdragna med en blykapsel och försedda med en grann etikett. På tal om svenska produkter i Brasilien skulle jag vilja omnämna en tilldragelse, som på sätt och vis har ett visst sammanhang dermed. För någon tid sedan låg nemligen kapten Alfr. Appelgren, förande svenska skonerten ,,Astrid, på Rios redd. Kapten A. har till användande på sitt fartyg antagit löjtnant Ramstens bekanta ,,patentblock och inbjöd nu flera framstående brasilianska sjöofficerare äfvensom svenske generalkonsuln, d:r Åkerblom, och den i Rio då vistande svenske ingeniören Huga Mattsson att taga kännedom om den vackra uppfinningen. Förevisningen af blocket utföll till allas stora belåtenhet och de brasilianska officerarnes oford hade inga gränser. De sade sig ofortöfvadt Il vilja föreslå sin regering, att den för dess flottas räkning ville låta till begagnande antaga den svenska uppfinningen. Jag nämnde nyss hr Mattsson; hvilken är samme ingeniör, som i Sverige är känd I genom sitt förslag till en expedition på Ryssland, afseende att der bereda afsättning för svenska proI dukter. Planen strandade dock, dels i följd af de svenska sabrikanternas lojhet och likgiltighet, dels i följd af det sökta reseanslagets afslående. I ställlet reste hr M. på egen bekostnad till Brasilien för att der söka verka i samma riktning, väl inI seende, att detta land vore ett ännu större fält för en sådan verksamhet, ty i Ryssland finnes en industri, men i Brasilien deremot ej en gång ett spår deraf. Snart måste dock hr M. resa äfven dersifrån, ty gula febern återkom dit och började rasa med förnyad häftighet. Man måste åtminstone skänka sitt erkännande åt personer, hvilka, såsom hr M,, söka verka i den svenska industriens intresse och sålunda i sin mån bidraga till fosterslandets förkofran och anseende. Innan denna epistel afslutas, vilja vi påpeka ett par i Brasilien begärliga artiklar, hvilka, dit exporterade, skulle ge den svenska husslöjden en ej obetydlig lyftning. Från Nordamerika sändas nu till Rio och kringliggande platser stora laster af mobler, företrädesvis stolar. Dessa sednare inkomma, inpackade i lårar (12 st. i hvarje), och säro af en serdeles grof konstruktion. IIvarje svensk arbetare skulle utan svårighet kunna göra sådana. TAtt förtjensten på dem är god bevisas bäst deraf, satt endast för sådana finnas på Rua TAlfandiga (Tullgatan) i Rio de mest storartade butiker inrättade, der omsättningen är enorm. Frakten från Sverige till Rio är dessutom, som bekant, ej större sän från Nordamerika. En annan artikel, hvarmed den svenska husslöjden skulle kunna förse Brasilien, vore — tandpetare. Så obetydligt detta än låter, skulle dock dermed kunna åvägabringas en ganska respektabel affär, om blott någon företagsam man ville med kraft och energi bedrifva den. I Brasilien begagnar nemligen hvarenda menniska tandpetare; kar

29 juli 1870, sida 3

Thumbnail