mit och huru otålig riddaren var innan han fick hissa ankar igen och lemna det svenska landet. Thord kunde icke vidare tvifla på hvad han hörde, han blott undrade på, hvart herr Magnus ämnade ställa sin färd, och sådan var äfven han till sinnes, att han genast glömde sig sjelf, så snart han hörde något som rörde konungen och riket. — Så säg mig nu ock, hvart riddaren ämnade sig! — sade han till fogden. — Till Danmark, herre — genmälte fogden, som icke tyckte sig behöfva hålla denna sak hemlig, då han yppat riddarens namn — till Danmurk, till konung Kristian! Det var sålunda en förrädare, som kastade upp hjelmgallret och visade öppet för verlden, hvad han verkligen bar i skölden! Thord dröjde icke länge på Hammarstad utan beslöt att fortsätta sin ridt raka vägen till Danmark och Hjuleberg, ett gods som låg helt nära Falkenberg i Halland. Han tog vägen genom Södermanland och Östergötland och kom efter några dagar till Ekesjöt i Småland, der Svante Bosson (Natt och Dag), Nils Bossons broder, bodde. Herr Nils var på jagt, när Thord anlände, men han kom håm på qvällen och var redo att följande dagen bryta upp med Thord. Ilan blef icke mindre förvånad än Thord, när han fick höra om Ilianas bortfärd med herr Magnus, och att denne dragit bort ur riket för att gå i konung Kristians tjenst. Han började nu sätta fullt tro till Broddes berättelse och omtalade äfven för vännen, hvad hans 8ven förnummit om natten i Arboga. Det hade till följd, att Brodde uppkallades till de båda herrarne och fick förtroende att deltaga i deras rådplägning. i (Forts.)