Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1870, sida 1

10RU 1I1I10JIIS( AUHHAU AII alv UCL I IUIICII serna skall göra ett öfverraskande intryck. Vid en öfverblick öfver de otaliga beviIsen på patriotisk och nationel stämning, I hvilka under de sednaste dagarna visat sig, hvila våra blickar i första rummet på de delar af Tyskland, som hittills mest hårdnackadt ställt sig emot det nationella enhetsverket och sasthällit en centrifugal riktning. Ännu för några få veckor sedan skunde man tro, att det skulle behöfvas tecken och under, för att i Bajern, Wirtemberg etc. få se medvetandet om den styska solidariteten fullt tränga igenom. Tecknet har skett, undret har i sjelfva Tuilerierna blifvit förorsakadt, och vi kunna sderöfver vara mera tillfredsställda än den, för hvilken detta under på så oväntadt och föga mot afsigten svarande sätt lyckats. De sydtyska regeringarnas och bessolkningarnas hållning är fullkomligi loyal. Det visar sig, att Bismark genom afslustandet af skyddsfördragen gjort ett utmärkt grepp. Om en Mainlinie är i dag sicke vidare tal. Att den badensi djerft mod skulle I ska rörelsen, de si anseende till Frankrikes krig mot Preussen och hotandet af vensom med afseende på: 1866 förklarat sig stillstånd med Frankr e gesandten i Pari s. Detta är den 2g ring, som sålunda går i spetsen, och tager man i betraktande Badens exponerade läge gentemot Frankrike, så skall man veta att värdera den uppoffring, som ligger till grund för denna krigsförklaring. Redan har man derborta begynnt att med de allvarligaste desen mått och steg I fatta i ögat Frankrik giska rörelser. I Fästningen Rastadt är besatt med preussiska trupper, den stora jernbanbryggan, som för öfver från Kehl till Strasburg, är Ysprängd, och allt göres, för att skydda dessa delar af den ty ränsen för ett anfall af den franska armen. I Bayern och Wirtemberg, hvilka för öfrigt liksom Baden låtit krigsförklaringen mot Frankrike löpa af stapeln, hafva från såkallad ,, patriotisk sida gjorts ansträngningar, för att, gentemot alliansfördragen, bevara åt dessa länder ,,en beväpnad neuItralitet. I de bayerska kamrarnas utsskott hafva dylika ansträngningar till och med krönts med framgång. Under inflytande af deputeraden Jörg (jag anför namnet med afsigt), hvilken i utskottet hade panna att säga, att han helst skulle se en allians mellan Bayern och Frankrike, föreslog utskottet i kammaren att blott I bevilja regeringen medel till en beväpnad neutralitet. Derpå utspann sig i sjelfva s(kammaren en intressant strid. Det patriotiskt-ultramontana partiet hade såsom bekant vid de sista valen tillkämpat sig I majoritet i kammaren, och det är derföre icke att förundra sig öfver, om det nu, då det handlade om de sista konseqvenserna af dess valseger, i den heta parlamentariska kampen förde alla sina krafter i elden. Det har icke gagnat till något. Den nationella rörelsen gick hän utsösver partiet till dagordningen: under såhörarnas starka jubel förkastade kamsmaren utskottets förslag, de af regeringen fordrade medel till deltagande i kriget beviljades med betydlig majoritet sedan pairskammaren med verkligt hållning instämt i detta beslut, åters slade Mänchen af patriotisk hänförelse. PDet patriotisk-ultramontana partiet har I förlorat all terräng hos folket. Deremot r den unge konungen af Bayern, hvars rskilta initiativ har anspråk på en vintlig andel af den dervarande lyckliga vändningen, med ens återeröfrat alla nationelt sinnade tyskars hjertan. Likadana äro tilldragelserna i Stuttgart. TPolket bringar hvarje afton ovationer åt konungen, derföre att han fastbåller vid den nationella saken. Ilur länge det derstädes under dessa omständigheter skall gå för sig med en minister von Varnbiiler, hvilken alltid älskat att smeka det franska hofvet, det lärer mången fråga. Ack! Herr von Varnbiiler är en kameleontnatur, och med denna räddar han sig ur alla lägen, som skulle sätta hvar och en annan i argaste förlägenhet. En anmärkningsvärd hållning lägger hofvet af Hessen-Darmstadt i dagen. Det allena erinrar under den nuvarande nationella rörelsen i någon mån om det saliga Rbenförbundets tider. I Darmstadt är hos folket nationalkänslan särdeles vaken, och man ville genom en stor folkförsamling gifva den uttryck. Polisdirigenten vägrade tillåtelse, ,,emedan fransmännen redan öfsvversvämmat Breisgau (Baden), den franska gesandten ännu var qvari staden, och folkförsamlingen under sådana omständigheter såsom en fransosfiendtlig demonstration skulle blifva statsfarlig! Breisgaus öfversvämning af fransmännen visade sig som en uppfinning af polisdirigenten; den franske gesandten var glad att obesväradt kunna förbereda sin afresa till Paris, och hvad saran för staten angår, så kan man icke säkrare frambesvärja henne, än när man såsom hr polisdirigenten i Darmstadt lägger småstenar i vägen för dagens nationalrörelse. IIessen-Darmstadts minister, den store hr von Dalvigk, tog vil sin underlydande i försvar — hvarför han fick höra ett allmänt harmens skri — men skyndade sig straxt derpå att låta en kategorisk förklaring af krigiskt innehåll komma till Paris. Ett annat förfarande hade visserligen kunnat blifva rätt, statsfarligt! ( dan oncba ranmnrinnman esoam han a regeringen med förut i den patriotiatt vänta. Hon har igsförklaring kt gebit rdraget som varande i len baden2 me ST) er er Vv — — — I