Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1870, sida 3

Korresponuenrt I1IALI 1.JSCHII DFSIIYOIL MID ET till ,, Bohusläns Tidning: I går afton gafs å härvarande stora badbussalong af ett sällskap från Krödsherred vid Hallingedalen i Buskeruds amt af Norge en föreställning af ett brudpar, med tillhörande spelman, från 1500-talet, iklädda eleganta, den tiden brukliga kostymer och utförande hvarjehanda danser, deri isynnerhet brudgummen, en 25-årig bonddräng vid namn Gunnar Narvesson i Sortebjerg utmärkte sig. Förvånande var att se, med hvilken skicklighet och precision han verkställde det s. k. Ilallingekastet. Bruden Anna Maria Olsdotter Klzeven var utstyrd med stor silfverkrona, smycken af silfver på bröst och bältet, samt dansade äfven rätt bra flera danser, särdeles Ilallingepolskan. Hon är dotter till tredje personen i dramat den icke minst märklige spelmannen Ole Klzaeven, hvars spel särdeles anslog publiken, likasom hans hela person, mimik, takttrampning och hållning innebar något i högsta måtto egendomligt och roande. Man må slutligen ej heller förgäta sällskapets originelle anförare gårdmannen Anders Olsson Berg från Ringnäs, som med stoiskt lugn ihärdigt trakterade såväl brudparet som spelmannen med dryckjom ur medförda flaskor och en glasbägare med silfverlock. Det hela förekom originelt och roande. Publiken gaf tillkänna sitt bifall med lifliga och täta handklappningar; och den fullsatta salongen lemnade troligen en större behållning för anföraren, än som kunnat förväntas af det blott ett par timmar förut påtänkta arrangementet. Tand för tunga! I en andra klassens kups på jernvägen mellan Berlin och Dresden sutto de resande och talade om teater, sångare och sångerskor. Sångerskan fru Lucca kom slutligen på tapeten. En dam yttrade sig om henne i så skarpa ordalag, att de ej begagnas i bildadt sällskap. ,Hon är alldeles för gammal för rollen, ja för scenen, kon borde för längesedan ha sagt den farväl — förr i tiden må hon ba varit utmärkt, men nu! Och hur oformlig hon är! Och ni, min herre — här vände hon sig till er bredvid henne sittande, alldeles obekant herre — ni skrattar ni och säger ingenting. Har jag inte rätt kanske? Ar inte Lucca alldeles utblommad ? — ,, Vill ni inte säga det åt fru Lucca sjelf — svarade, med en graciös rörelse med handen, den tillfrågade — ,,hon sitter midt emot er. Det uppstod en tystnad vid pass en stund -— en obehaglig tystnad, förlägenheten var obeskriflig, alla sågo förbluffade på hvarandra. Damen försökte få fram några ord till ursäkt, så godt hon kunde. ,Jag ber tusen gånger om förlåtelse, stammade hon, ,, mitt illamående i går är skulden till alltsammans och så hörde jag bara en del af rollen. Herre Gud! man öfverilar sig ibland; men jag var också på förhand afvogt sinnad mot er, man tadlade er ju alltjemt i Vossische Zeitung, som är min liftidning, jag ber er derföre förlåta mig. Men denna okunniga recensent i tidningen, han måste då vara en oförskämd karl! — ,, Var god och säg det åt honom sjelf, svarade fru Lucca småleende. ,hban sitter bredvid er. Ny uppståndelse, ny tystnad! Men hur den talträngda damen nu urskuldade sig känna vi ej. Underrättelse för politiska sjöfarande. Tidn. ,Kasper, som någon gång är rätt qvick, innehåller följande: (Transumt). Förvaltningen af de politiska sjöärendena vill härigenom tillkännagifva följande rörande nya fyrar och förändring af några äldre: Å rikets vestra kust: Fyren i Göteborg, vid Östra Hamngatan, som i flera år lyst med blodrödt, stillastående sken, har blifvit förändrad. Lanterninen, förr ganska klar, har genom minister-frotteringar m. m. tagit skada soch blifvit oklar och dimmig, men den kan ej göras om nu, utan får vara, som han är. I sitt närvarande tillstånd lyser fyren grådaskigt, och blinkar i hvarje minut kärvänligt åt preussiska kusten. För närvarande undergår fyren en lätt strykning, men fram på hösten torde den komma att underkastas en genomgående rappning. Hvi!ket härmed till vederbörandes efterrättelse meddelas. Stockholm den 22 Juli 18 70. Stort träd på kört tid. I ,,Jönköp.-bladet läses: 1810 bodde å hemmanet Klo af Anderstorps socken en handlande vid namn Johannes Rybeck. IIans då letvande moder enkan Kerstin var mycket road af trädplantering. IIon och hennes man hade flyttat sin gård med dess alla åbyggnader alldeles på utmarken. Som ett minne af denna I flyttning planterade hon en liten lönn midt på deras nya gård. Genom vackra åbyggnader, anlagd I trädgård och omsorgsfull odling är detta ställe nu förvandladt till ett bland de vackraste i orten; men hvad mest pryder stället är den ofvannämnIda lönnen. Hon har uppväxt och mäter nära roten 8 tot 5 tum, är mycket hög samt bildar en krona som håller i omkrets den otroliga vidden af 136 fot. Inom hela orten finnes icke ett så majestätiskt träd, och det synes också på långt afIstånd. En närboende ståndsperson sade sig vilja betalt det med 75 rdr, om han haft det der han T önskade. Resande i Ishafvet. Den 4 d:s afseglade med god sydlig vind två unga svenska vetenskapsmän II. Wilander och Nathorst med ett mindre däcskadt fartyg ,Lydiana. Dessa herrars bestämmelse svar uteslutande Spetsbergens vestkust, förnämliI gast Isfjorden, hvarest de vid denna tid icke komsma att träffa någon is. De skulle i geologiskt hänseende undersöka särskilda trakter af denna ssjord, som af tidigare svenska expeditioner icke I blifvit besökt, och delvis förbereda den stora svensska expeditionen, som under professor Nordensskjölds ledning kommer att afgå till Spetsbergen nästa år i afsigt att öfvervintra. Då vinden var ssydlig de närmaste dagarne efter afresan, har troligtvis fartyget snabbt nått, sin bestämmelseort. Puff. I Jönköpingstidningarne finner man rätt softa annonser, jemförliga med de bekanta ameri(kanska puffarne. Se här ett exempel, en annons s(i Jönköpingsbladet: IlIundratusen I flugor kunna dödas med flugpapper. som fås för 110 öre i Litografiska Bolagets Handel. Ett förskräckligt brott. För omkring en månad sedan upptäcktes i Philadelphia ett brott, till hvilket torde finnas få motstycken. En person vid namn Gibson, som bodde i huset n:o 337 Lombard street, blef en natt störd i sin sömn at ett fruktansvärdt buller, som kom honom att misstänska det han hade ett därhus i närheten af sin bostad. Några i anledning deraf företagna efterforskningar gåfvo honom tillräckligt skäl att tillkalla polis, som visiterade Joseph IIerriges hus och fann, att denne hade gjort sig skyldig till en illgerning af gräsligaste slag mot en) yngre broder som är vid 30 års ålder. John, så är denne yngre t broders namn, befauns nemligen innesluten i tvenne burlika rum, det ena ofvanför det andra. I ett ,Jaf dessa omöblerade kyflen hade den stackars fången sin lägerplats och i den andra erhöll han sin föda. Han var klädd i en högst dålig och ofullständig drägt; bans kropp var öfvertäckt af ohyra och ett tofvigt hår betäckte hans ansigte. Ällt hvad han talade tydde på en hög grad af vansinne. Huru hade han blifvit sådan? — Det har I blifvit uppdagadt, att hans egen broder, för att err hålla uteslutande eganderätt till en ganska stor förmögenhet, kastat in John Harriges 1 denna håla -och qvarhållit honom der i 22 år. John var således icke äldre än åtta år, då han beröfvades friheten. All anledning finnes att förmoda det han under denna tid blifvit på det svåraste slagen och